Fantasier

Får man tänka vad som helst?

Är en fråga som jag grubblat på av och till under en tid. De flesta jag tagit upp det med har tyckt och sagt att ja det får man, somliga, även tyckt att det är ens plikt och skyldighet att göra det. Då ofta med motiveringen att det är handlingarna som spelar roll, samt att fantasier och prövande tankar är ett sätt att underhålla sin mentala hälsa.

Till viss del kan jag hålla med dem. Jag har nog tidigare skrivit något om hur man definierar sig mot visavi sin omvärld. Fortsätter man på den tanken bör man ju även kunna tänka ganska provocerande tankar för att se hur man reagerar på dem. Tycker man att det är problematiskt att fantisera om att skära halsen av personen bredvid en på busshållplatsen har man kanske något av den samhälleliga moralen i sig. Tycker man inte det, utan att det är en ganska trevlig fantasi, kanske man fortfarande inte befinner sig i riskzonen, så länge man vet att det är en fantasi.. men någonstans vill jag ändå tro att det finns en gräns.

Och det är nog här någonstans som jag börjar tveka och undra om det verkligen är rätt och riktigt att tänka vad som helst. Jag kan ju pröva tanken att åka till thailand och köpa sex av gråtande åttaåriga små pojkar. För det är ju bara en tanke. Men det är en tanke som i hög grad är motbjudande. Så långt allt väl, jag klarade testet, och får fortsätta kalla mig en etisk medborgare. Men ibland kan jag känna obehag bara av tanken på att ha tänkt liknande tankar. Och drar därför en sorts slutsats om att vissa tankar gör man bäst i att inte tänka. Rätt?

Fel?

Någon föreslog att jag felaktigt fått för mig att fantasier och tankar skulle definiera vem jag är. Att fantasier om Lebensraum för den Svenska Ariska Rasen inte gör mig till en tveksam typ. Åtminstone inte för än jag lever ut dessa fantasier på ett eller annat sätt.

I någon mening håller jag med.. Det verkar ju till exempel tämligen knasigt att sätta någon i finkan för sina idéer, istället för de handlingar som idéerna föder. Om någon går omkring och pyser av hat och mordplaner mot en annan person, kan man ju inte kasta denne i finkan innan det finns några mer påtagliga bevis för dessa mordplaner. Eller?

Hur jag än vrider och vänder på den här problematiken kommer jag inte fram till något vettigt svar. Jag håller delvis med de som säger att man får tänka vad som helst, till och med bör tänka dessa tankar, för att pröva sina värderingar, för att ta reda på vem man är.

Men samtidigt tycker jag att det finns något störande i tanken på att någon skulle fantisera om att döda mig, även om denna "tankemördare" inte har några planer på att genomföra dessa fantasier i det verkliga livet.

För visst finns det en gräns mellan det tänkta och det utagerade. För det mesta tror jag att den gränsen är tydlig och klar när det gäller de mer... exotiska tankar och fantasierna som folk tänker. Men ibland får man ju anledning att fundera på om det verkligen är så. Kanske är det istället en gråzon, där skillnaden mellan tanke och handling hela tiden fluktuerar. Berusning medels alkohol tycks ju ha en viss gränsupphävande effekt, där avståndet mellan tanke och handling ibland ökar, och ibland minskar. Skulle man i en sådan situation av olika anledningar inte tänka vissa tankar överhuvudtaget kanske dessa inte skulle leda till en oöverlagd handling som man kan få anledning att ångra vid ett senare tillfälle.
Men, har man redan provat den, eller en liknande tanke, vid ett nyktert tillfälle, kanske man inser att detta är en impuls som jag borde kväva, annars får jag anledning att ångra mig imorgon.

Fredrik Lindström sa i sitt Sommar-program på radio att vanliga människor som tycker att de har knasiga tankar när de fantiserar om personerna mitt emot dem på tåget är vanliga och normala, just därför att de tycker att de är knasiga när de nakenfantiserar om konduktören, har lust att sprätta iväg snorkråkan på lillungen på andra sidan gången osv. Detta eftersom de uppenbarligen är medvetna om de sociala regler som gäller och inser att dessa prövande fantasier, om de skulle realiseras, kommer att resultera i obehagliga konsekvenser. Emedan personer med nedsatt social fingertoppskänsla kanske inte skulle inse de effekter iväg fjuttandet av en snorlåma har.
Detta kan väl på sätt och vis tas som en indikation på att han tycker att man kan tänka provocerande tankar.

Funderingarna lär fortsätta...