Växa opp

Jag har sett och lyssnat på Kiss under de senaste dagarna. Kiss, bandet som höll på att fördärva en hel generation ungdomar som med sina förförande toner lockade dem in i synd och ett liv i helvetet. Jag har haft detta i åtanke när jag har gjort narr av då tidens vuxna. Vad tänkte de med? Kiss.. alltså.. det låter ju mest som slätstruken diskorock. Var finns släktskapet med djävulen?

Förstå att det då är med viss fasa som jag inser att jag håller på att göra om samma... tabbe själv.

Yes, jag går omkring och funderar på hur ungar som växer upp i dag har det. Om de inte lever i en hemsk tid där de lockas i fördärvet från alla möjliga håll samtidigt. De kan ta sms-lån, de har idioter till idoler, de drömmer om att bli kända när de blir stora och de sminkar sig i högstadiet för att inte bli mobbade av alla andra vilsna själar som också sminkar sig för att inte bli mobbade (har jag hört).

På samma sätt som min egen generation höll på att förspillas av den fördummande videon och de förslappande TV-spelen.

Så.. vad ska man göra? Historien tycks ju upprepa sig på ett lågmält men ändå tämligen humoristiskt sätt.

Ska jag våndas eftersom dagen ungar, förutom TV-spel och video, dessutom även har ett porr-bemängt Internet på armslängds avstånd, mobiltelefoner som de kan mobba varandra för och pseudo-idoler som är kända för att vara kända och inget mer och summa summarum världen faktiskt är en mindre skön plats att växa upp i idag än vad den var på åttiotalet?

Eller ska jag helt enkelt slappna av och tro att det nog bli folk av dagens ungar även när de växer upp. Att det mänskliga i oss, likt en blomma som bryter fram genom asfalten, får oss att fundera, undra och vilja tänka egna tankar och finna våra egna svar?