Växa opp

Jag har sett och lyssnat på Kiss under de senaste dagarna. Kiss, bandet som höll på att fördärva en hel generation ungdomar som med sina förförande toner lockade dem in i synd och ett liv i helvetet. Jag har haft detta i åtanke när jag har gjort narr av då tidens vuxna. Vad tänkte de med? Kiss.. alltså.. det låter ju mest som slätstruken diskorock. Var finns släktskapet med djävulen?

Förstå att det då är med viss fasa som jag inser att jag håller på att göra om samma... tabbe själv.

Yes, jag går omkring och funderar på hur ungar som växer upp i dag har det. Om de inte lever i en hemsk tid där de lockas i fördärvet från alla möjliga håll samtidigt. De kan ta sms-lån, de har idioter till idoler, de drömmer om att bli kända när de blir stora och de sminkar sig i högstadiet för att inte bli mobbade av alla andra vilsna själar som också sminkar sig för att inte bli mobbade (har jag hört).

På samma sätt som min egen generation höll på att förspillas av den fördummande videon och de förslappande TV-spelen.

Så.. vad ska man göra? Historien tycks ju upprepa sig på ett lågmält men ändå tämligen humoristiskt sätt.

Ska jag våndas eftersom dagen ungar, förutom TV-spel och video, dessutom även har ett porr-bemängt Internet på armslängds avstånd, mobiltelefoner som de kan mobba varandra för och pseudo-idoler som är kända för att vara kända och inget mer och summa summarum världen faktiskt är en mindre skön plats att växa upp i idag än vad den var på åttiotalet?

Eller ska jag helt enkelt slappna av och tro att det nog bli folk av dagens ungar även när de växer upp. Att det mänskliga i oss, likt en blomma som bryter fram genom asfalten, får oss att fundera, undra och vilja tänka egna tankar och finna våra egna svar?

Ett lyxproblem.

CDON saknar mig och har därför gett mig femtio spänn att handla för. Mecenat ger mig fri frakt. Oh yeah.

Förutsatt att man kan kombinera rabatter. Det lär visa sig.

Hur som..
Resor i Skriptoriet, Auster 39 kr
Dårskaper i Brooklyn, Auster 49 kr
Tärningsspelaren, Rhinehart 39 kr
Martin Bircks Ungdom, Söderberg 29 kr
Facebook - The Missing Manual, Moore 49 kr
Den Glada Vetenskapen, Nietzsche, 49 kr
Vetenskapen och Förnuftet: ett försök till orientering, von Wright 39 kr
Fursten, Machiavelli 39 kr
Från Vittsjö till Världen: om global Apartheid och alla oss som vill något, Fridolin 39 kr
Brev Till Samhället, Ericsson 39 kr
Fight Club, Palahniuk 39 kr
På Spaning Efter Den Tid Som Flytt, Proust 39 kr

Tips, idéer, andra alternativ?
Tack.

Dag

Människor.

...jag gillar egentligen inte den här att sitta och tycka att många har outnyttjad potential i sig som de borde göra något av. Men jag kan inte hjälpa det..

När dom håller på som de gör känns det faktiskt befogat.

Fantasier

Får man tänka vad som helst?

Är en fråga som jag grubblat på av och till under en tid. De flesta jag tagit upp det med har tyckt och sagt att ja det får man, somliga, även tyckt att det är ens plikt och skyldighet att göra det. Då ofta med motiveringen att det är handlingarna som spelar roll, samt att fantasier och prövande tankar är ett sätt att underhålla sin mentala hälsa.

Till viss del kan jag hålla med dem. Jag har nog tidigare skrivit något om hur man definierar sig mot visavi sin omvärld. Fortsätter man på den tanken bör man ju även kunna tänka ganska provocerande tankar för att se hur man reagerar på dem. Tycker man att det är problematiskt att fantisera om att skära halsen av personen bredvid en på busshållplatsen har man kanske något av den samhälleliga moralen i sig. Tycker man inte det, utan att det är en ganska trevlig fantasi, kanske man fortfarande inte befinner sig i riskzonen, så länge man vet att det är en fantasi.. men någonstans vill jag ändå tro att det finns en gräns.

Och det är nog här någonstans som jag börjar tveka och undra om det verkligen är rätt och riktigt att tänka vad som helst. Jag kan ju pröva tanken att åka till thailand och köpa sex av gråtande åttaåriga små pojkar. För det är ju bara en tanke. Men det är en tanke som i hög grad är motbjudande. Så långt allt väl, jag klarade testet, och får fortsätta kalla mig en etisk medborgare. Men ibland kan jag känna obehag bara av tanken på att ha tänkt liknande tankar. Och drar därför en sorts slutsats om att vissa tankar gör man bäst i att inte tänka. Rätt?

Fel?

Någon föreslog att jag felaktigt fått för mig att fantasier och tankar skulle definiera vem jag är. Att fantasier om Lebensraum för den Svenska Ariska Rasen inte gör mig till en tveksam typ. Åtminstone inte för än jag lever ut dessa fantasier på ett eller annat sätt.

I någon mening håller jag med.. Det verkar ju till exempel tämligen knasigt att sätta någon i finkan för sina idéer, istället för de handlingar som idéerna föder. Om någon går omkring och pyser av hat och mordplaner mot en annan person, kan man ju inte kasta denne i finkan innan det finns några mer påtagliga bevis för dessa mordplaner. Eller?

Hur jag än vrider och vänder på den här problematiken kommer jag inte fram till något vettigt svar. Jag håller delvis med de som säger att man får tänka vad som helst, till och med bör tänka dessa tankar, för att pröva sina värderingar, för att ta reda på vem man är.

Men samtidigt tycker jag att det finns något störande i tanken på att någon skulle fantisera om att döda mig, även om denna "tankemördare" inte har några planer på att genomföra dessa fantasier i det verkliga livet.

För visst finns det en gräns mellan det tänkta och det utagerade. För det mesta tror jag att den gränsen är tydlig och klar när det gäller de mer... exotiska tankar och fantasierna som folk tänker. Men ibland får man ju anledning att fundera på om det verkligen är så. Kanske är det istället en gråzon, där skillnaden mellan tanke och handling hela tiden fluktuerar. Berusning medels alkohol tycks ju ha en viss gränsupphävande effekt, där avståndet mellan tanke och handling ibland ökar, och ibland minskar. Skulle man i en sådan situation av olika anledningar inte tänka vissa tankar överhuvudtaget kanske dessa inte skulle leda till en oöverlagd handling som man kan få anledning att ångra vid ett senare tillfälle.
Men, har man redan provat den, eller en liknande tanke, vid ett nyktert tillfälle, kanske man inser att detta är en impuls som jag borde kväva, annars får jag anledning att ångra mig imorgon.

Fredrik Lindström sa i sitt Sommar-program på radio att vanliga människor som tycker att de har knasiga tankar när de fantiserar om personerna mitt emot dem på tåget är vanliga och normala, just därför att de tycker att de är knasiga när de nakenfantiserar om konduktören, har lust att sprätta iväg snorkråkan på lillungen på andra sidan gången osv. Detta eftersom de uppenbarligen är medvetna om de sociala regler som gäller och inser att dessa prövande fantasier, om de skulle realiseras, kommer att resultera i obehagliga konsekvenser. Emedan personer med nedsatt social fingertoppskänsla kanske inte skulle inse de effekter iväg fjuttandet av en snorlåma har.
Detta kan väl på sätt och vis tas som en indikation på att han tycker att man kan tänka provocerande tankar.

Funderingarna lär fortsätta...

Fear of a blank planet..

"Stoned in the mall the kids play
and in this way wish away
each day.."

Det är kul med musik. Det är läskigt med bifall.

I vår herres hage #3

Jag är lite tveksam till om jag borde syssla med hela den här programpunkten. Jag menar.. sitta och kommentera andra personers intressen i nedlåtande ordalag känns lite för lumpet för att göras. Men eftersom jag tycker att vinjetten är så bra så har jag kommit överens med mig själv om att det är okej att köra åtminstone ett par stycken.

Jag trillade över den här lilla pärlan idag. www.minipansar.se
En sida för de personer som är hobbyintresserade av stridsvagnar i skala 1:16, främst ifrån andra världskriget. Det är ju för härligt.
Tydligen kan man få med ljud och små rökpuffar också. Fantastiskt.

____________

En sak som jag lärt mig under de senaste åren är att någotsånär disponera krafterna under ett marathonlopp. Ganska trist och larvigt, men det är en start åtminstone. Mer elaborata svar längre fram. Får jag hoppas.

Jag är vem som helst. Du kan vara vem du vill.

"I’m an active and self-balanced person, positive and optimistic, with a sense of humor. I’m a pretty, easy-going and sociable girl who likes variety in everything. I dream to meet an intelligent man who keeps an active position in life and independent point of view."

I vår herres hage

"Det är så spännande=) och intressant."

Well well.. uppenbarligen finns det mer kvar att lära.
Om sig själv och de runt omkring.

Ibland önskar jag även att alla var som jag själv. Det är vid de tillfällen jag har svårt att uppskatta att vi är olika.

rekapitulera

Jag blev ombedd att nämna 10 saker jag lärt mig under de senaste tre åren.

Bra till levande ljus

This is the end, Beautiful friend
This is the end, My only friend, the end
Of our elaborate plans, the end
Of everything that stands, the end
No safety or surprise, the end
I'll never look into your eyes...again
Can you picture what will be, So limitless and free
Desperately in need...of some...stranger's hand
In a...desperate land
Lost in a Roman...wilderness of pain
And all the children are insane, All the children are insane
Waiting for the summer rain, yeah
There's danger on the edge of town
Ride the King's highway, baby
Weird scenes inside the gold mine
Ride the highway west, baby
Ride the snake, ride the snake
To the lake, the ancient lake, baby
The snake is long, seven miles
Ride the snake...he's old, and his skin is cold
The west is the best, The west is the best
Get here, and we'll do the rest
The blue bus is callin' us, The blue bus is callin' us
Driver, where you taken' us
The killer awoke before dawn, he put his boots on
He took a face from the ancient gallery
And he walked on down the hall
He went into the room where his sister lived, and...then he
Paid a visit to his brother, and then he
He walked on down the hall, and
And he came to a door...and he looked inside
Father, yes son, I want to kill you
Mother...I want to...fuck you
C'mon baby, take a chance with us X3
And meet me at the back of the blue bus
Doin' a blue rock, On a blue bus
Doin' a blue rock, C'mon, yeah
Kill, kill, kill, kill, kill, kill
This is the end, Beautiful friend
This is the end, My only friend, the end
It hurts to set you free
But you'll never follow me
The end of laughter and soft lies
The end of nights we tried to die
This is the end

...vår herres hage.

Ibland vill jag bara slå ut med armarna och fråga rakt ut i luften "Var kommer alla freaks ifrån och var håller de hus om dagarna?!"

Sen brukar jag sansa mig och påminna mig om de gånger jag säger att jag uppskattar att vi alla är olika. Ja menar, vad skulle man annars roa sig åt?

Kidz, don't try this @ home

1 burk svarta bönor
½ pkt fetaost
1 ägg
1 vitlöksklyfta
Salt & Peppar

Mixa ihop alltsammans i din presentnya mixer.
Häll ut smeten i en het stekpanna.
Servera med couscous.

Kafka

Här om dagen var jag och hyrde tre filmer. Efter att ha hört mig för med mina med-tittare hade jag några olika önskemål att ta hänsyn till. Det mest specifika var ett önskemål om Charlize Theron, följt av ett nyvaket intresse för klassiker och kultfilmer. Dessa utmynnade efter nogrann övervägning i följande filmer: ÆonFlux, Enter the Dragon och Kafka.

Efter att ha sett de tre filmerna är det utan tvekan Kafka som lämnat djupast avtryck. Den prickar in 6.9 IMDbpoäng, lite lågt kan jag tycka, men så är det ingen kioskvältarlättviktsaction heller. Filmen är en blandning av en biografi och en exposé över några av hans verk - tydligen, jag har inte läst några av dem än.

Filmen är ganska lågmäld. Handlingen och känslan drömsk..

Synnerligen underhållande. Me likey

Klubben för inbördes beundran

Jag har några bekanta som tryckte upp egna t-shirts en gång. Blåa var dem med vitt tryck i form av NATO-loggan. Superhippt tyckte de. Minns inte exakt vad jag tyckte men jag var nog inte fullt lika imponerad.

Frågan är nu om det berodde på något av följande:
1) De hade gjort egna t-shirts
2) De var jävligt nöjda med sina t-shirts och tyckte dom var hippa
3) De valde ett lite märkligt tryck. Ja menar... varför?

Ty mitt problem är följande. Jag smakar på idén att trycka upp min alldeles egna t-shirt i nån snajsig färg med min alldeles egna lilla lustifikation: ...mot bättre vetande? i fräsigt tryck över bröstet. Eller helt diskret i nacken, eller kanske över hjärtat. Det är än så länge något oklart.

Men, eftersom jag vill fraternisera med de coola katterna i stan och inte riskera att uppfattas som ohipp, idiot och/eller banal m. m. måste jag gå fram varligt med dessa bestyr.

Risken för att jag råkar ut för åtminstone 2 och 3 är ju tämligen överhängande. Jag kommer att tycka att jag är världens mest lustifika person och bli ledsen när folk inte har vett att uppskatta mig för detta. Varför kommer dom inte det, jo därför att som tänker.... vadå "mot bättre vetande?", varför har han en t-shirt som det står så på?

För övrigt kanske jag, precis som NATO, också borde ha någon typ av emblem eller logotyp. Hmm.



För övrigt två. Jag har en brun spindel med ett kors på ryggen som bor utanför mitt fönster. Där har den spunnit ett tämligen stort nät att passa sin tämligen stora kropp. Den sitter mest där.. men när något flygfä förirrar sig in i näten går det undan, ty snart blir den inlindad i... äsch, ni vet hur det funkar. Men det är lite intressant att sitta och titta på från första parkett såhär.

Blogger, en googleprodukt.

Varför sysslar blogger överhuvudtaget med textindexering när det ägs av Google som bygger på sökteknologi? Är det för läsarnas skull eller för författarnas?

Varför finns inte sök som ett alternativ? Nu har jag ju inte ens hundra poster, så det är fortfarande en rimligt dryg uppgift att hitta igen något som jag skrivit för länge sedan. Kanske hade det varit lättare om jag använd indexeringen och sorterat det hela med ettiketter, men lättare ändå hade det väl varit att begränsa google-motorn till att söka igenom mina poster, no?

Vem tycker du att jag är?

Återigen finns anledning att begrunda hur mycket av denna blog som är mig själv, vad texterna här säger om mig, vad de inte säger om mig, samt hur fullständig bild man kan göra sig av dem.

Hur nyanseras bilden av mig av det som står att läsa här, jämfört med bild man skapar sig av mig i den mer påtagliga världen?

Well.. nu är jag tillbaka i Uppsala, lite äldre och med ansvar för en liten parvel.

Intressant.

First Blood 2

Är en förvånansvärt meningsfull film. Den kan ses som lite allt möjligt, bland annat som en kritik mot teknologisk utveckling, eller åtminstone en övertro på tekniken som frälsare.

Innan Rambo ger sig av på uppdraget går de igenom den utrustning han ska ha med sig.

Murdock lovar att Rambo ska få "the best weapon-technology available" och slår sig för bröstet. Rambo svarar "I thought the best weapon was the mind."

Senare säger Col. Trautman - Since you're going in solo you'll have to rely on more equipment then you'll ever used before. And use it. What i'm saying is don't try the blood and guts routine, let technology do most of the work.

Rambo ska hoppa fallskärm in bakom fiendens linjer men precis när han hoppar fastnar i ett rep och blir hängandes på utsidan av flygplanet. För att reda upp situationen tvingas Rambo att skära av sig sin packning vilken dimper ner i djungeln under honom. Strax därefter lyckas han skära loss sig själv och komma loss. Han landar i djungeln med bara sin kniv och sin pilbåge men är fortfarande fast besluten att fortsätta med uppdraget.

På sedvanligt Rambo-manér hinner USA svika honom både en och två gånger, klara uppdraget och fånga kvinnan, som även hon sviker honom när hon sekunderna efter att de kyssts blir ihjälskjuten av fienden. När filmen väl börjar närma sig sitt slut kommer en sliten Rambo tillbaka till basen i en stulen helikopter och han är redigt förbannad, bitter och tämligen irriterad.

Väl där går han med bestämda kliv in i operationsrummet med den kulspruta han häktade av från helikoptern och fyller luften och all apparatur med bly. Därefter går fram till Murdock, sliter ner honom på ett bord, ser mordisk ut, hugger sin kniv i bordet och säger:
Mission.... accomplished.

Som sagt.. mer hjärna och mindre Blood and Guts än man skulle kunna tro.

Heter det inte fler än mig?

Fler än jag som gillar fyndiga t-shirtar

Såg en Wulffmorgenthaler-t-shirt med tillhörande utfyllnad igår (!!!)

onsdsag

Baksmälla med extra allt.

Ålder går före skönhet?

Hur kan man leva med en människa?

På väg hem efter en joggingtur mötte jag två tämligen söta utbytesstudenter. Se där, tänkte jag, så söta. Sen tänkte jag på F. Hon är ta me fan jävligt söt hon också. Och så vill jag påstå att jag känner henne. Avsevärt mycket bättre än vad jag känner de två utbytesstudenterna.

När jag kom hem ringde jag henne och sa att jag vill att vi ska bli gamla ihop. Hon sa att den tanken hade hon också tänkt. Hon frågade varför, och jag sa att vi är bra ihop.. och när det är dåligt är vi ganska bra på att lösa det också. Hon höll med.

U. Eco skriver att utseende är förgängligt.. och det har han kanske rätt i. Att det värderas så högt (eller gör det?) i det här samhället beror kanske på... den generella utseendefixeringen. Oavsett vilket är det ju ett ganska smidigt sätt att bedöma folk på. Jaha, du ser ut sådär, alltså är du värd såhär många poäng. Det är i vilket fall som helst avsevärt mycket lättare än att behöva prata med och förstå någon, för att därefter göra sig en bild av personen.

Fast vad är det som spelar roll... egentligen? Om det nu är som Eco säger, att man blir fulare när man blir äldre.. varför då fästa någon vikt vid utseendet, bara för att man råkar vara snygg nu? Bör man inte snarare fundera på vilka åsikter som uttrycks..? hur man hanterar livet? Vilka grundläggande värderingar som styr ens handlande?

Fs föräldrar är ganska roliga. Men framför allt väldigt sunda. Det glädjer mig. Det känns som att F blir mera förutsägbar när jag vet hur hennes föräldrar är..

Det gör det även lite lättare att hantera bildsköna fruntimmer ute på lokal.

Marknaden

Sedan några veckor tillbaka har jag då och då funnit mig själv ögna igenom kontaktannonserna i Dagens Nyheter. Jag tycker det är lite spännande att föreställa mig människorna och livsödena bakom annonserna. En gång i tiden trodde jag att det var freaks och outcasts som annonserade eftersom de var för knasiga, motbjudande och sekunda för att snärja en partner på de mera klassiska sätten, så som att be en kompis fråga chans, eftersom det här var i högstadiet eller så.

Hur som helst har jag nu på grund av en rad anledningar kommit att omvärdera dessa figurer och de framstår, föga förvånande kanske, som allt mer männskliga.

De flesta annonser följer någon slags standardmall och verkar bara vara variationer på samma tema. Ändå är det lätt att finna ett par stycken som står ut ifrån mängden. En formulering, ett lite udda ordval eller med en liten lustifikation.

Ibland förbryllar de. Gammelgubbar som söker flicksnärtor.. vad tror dom? Eller gammeltanter som söker en toyboy.. vad tror dom? Eller vice versa, en ungsnärta som söker en äldre herre för att bli uppfostrad. ?! Jag blir imponerad. Dels över målmedvetenheten, att ta tag i situationen och aktivt försöka förändra den. Dels över tydligheten. En tydlighet som kanske inte heller är så konstigt om man tänker efter.

Det hela slutar ofta med att jag brukar fundera över hur min kontaktannons skulle se ut. Det är rätt utmanande, att definiera sig själv på två eller tre rader samt ytterligare två eller tre för att beskriva den man söker. Jag menar, hur ska man veta?

Kroppskännedom.

När man svettas och har hud som håller på att flaga, dvs. har släppt från underlaget, men som fortfarande inte har någon kant, utan är som en liten bubbla, blir som små bubblor på huden. Lite läskigt. Lite läckert.

Likt en klocka

Jag ville ju bara ha något att stödja mig mot.

Illusioner

Pang bom. Färdig.

Inte klar. Knappt börjat.
Vill inte. Kan inte.

Hopp?
Hopplöshet?

En rörelse. En undran..

Njutbar sorg.

Ett eko.