En dag kvar..

Som många av de profeter som misshandlats av tidens gång, vars roller har nedtonats genom åren och vars blotta existens många idag tvivlar på, siade; så skulle det komma en dag. En dag då vindarna bär. En dag när drömmen når fram, en dag då vägarna möts, förstår vi varann. En dag då tystnaden bryts. En dag då en röst kommer att höras över skog och mark. Över sjöar och vattendrag. En röst så klar som vinternatten, så djup som urringningarna bara är fem i två, så varm som kindens rodnad efter hennes beslutsamma avspisning. En röst som är så stor att den även innefattar kyla man inte ens upplevt på arktis, så hög att gudarna måste vända sig om på molnen och ligga på rygg för att söka dess ursprung och så grumlig att soppan i Teckomatorp framstår som ett livgivande elixir vid jämförelse.

Idag ligger min stereo i beredskapsläge.
+ Imorgon är jag ensam hemma.
_______________________________=
Imorgon är den dag då min stereo åter igen kommer att byggas ihop och rösten kommer att ljuda. Till glädje, mest för mig själv, men även, är jag nästan säker på, min närmaste familj, som kommer att få avnjuta inte bara den här världens just nu bästa låt, utan många av de ivriga utmanarna till samma titel.

De glömda profeterna kommer sannolikt att tystas ner i medierna, förnekas sin rättmätiga plats i historieböckerna på grund av den pinsamhet en hel värld upplever av en sådan monumental försummelse. "Att vi inte lyssnade! Vi har sökt efter tecknen?! Vi var förledda!"
Men rösten är vis. Rösten är förstående. Rösten säger Bakom oss ligger det som varit. Vi lever i nuet och framtiden ligger för våra fötter. Följ min stämma och låt mig visa vägen. Men jag förvarnar Eder. Vägen vi skall vandra är lång och omständlig, ty det finns inga genvägar på resan till det perfekta ljudet.

Barbro är min profet. Frid vare med henne.