Dagens Nyheter berättar om David Foster Wallace, amerikansk författare som nyligen avslutade sitt liv vid 46 års ålder. Tidningen länkar även till ett tal han hållit inför en avslutningsklass 2005.
Talet var inte alls dumt, men jag fastnade särskilt för följande stycke.
"Because here's something else that's true. In the day-to-day trenches of adult life, there is actually no such thing as atheism. There is no such thing as not worshipping. Everybody worships. The only choice we get is what to worship. And an outstanding reason for choosing some sort of God or spiritual-type thing to worship -- be it J.C. or Allah, be it Yahweh or the Wiccan mother-goddess or the Four Noble Truths or some infrangible set of ethical principles -- is that pretty much anything else you worship will eat you alive. If you worship money and things -- if they are where you tap real meaning in life -- then you will never have enough. Never feel you have enough. It's the truth. Worship your own body and beauty and sexual allure and you will always feel ugly, and when time and age start showing, you will die a million deaths before they finally plant you. On one level, we all know this stuff already -- it's been codified as myths, proverbs, clichés, bromides, epigrams, parables: the skeleton of every great story. The trick is keeping the truth up-front in daily consciousness. Worship power -- you will feel weak and afraid, and you will need ever more power over others to keep the fear at bay. Worship your intellect, being seen as smart -- you will end up feeling stupid, a fraud, always on the verge of being found out. And so on."
Citatet här ovan är på sätt och vis inne på samma tankegångar. Genom att välja det man värdesätter väljer man även om man kommer att uppleva med- eller motgångar. En ganska sympatisk tanke, på det sätt som Foster Wallace uttrycker den, mindre så i min egen förminskande version.
En annan del av hans tal tar upp möjligheten att saker och ting upplevs olika beroende på vem det är som upplever dem, en tanke som jag, som av en händelse, också tänkt och tyckt varit bra. Men det är väl så man säger, smarta människor tänker lika?
Tråkigt nog har han alltså bestämt sig för att avsluta sitt liv i vad som kan tyckas vara förtid. En dyster utsikt för mig, om vi nu tänker lika. Nåväl, den dagen - den sorgen.
Nu kladdkaka.
7 kommentarer:
Varför är det sorgligt? Han kanske slutade dyrka livet och vann sin rädsla över döden.
Jag avslutar hellre mitt liv än dör en naturlig död.
Det finns två anledningar. För det första är det sorgligt att han var tvungen att dö för att jag skulle få nys om denne person som verkar tänka bra och vettiga tankar och att han således inte kommer att berika mitt liv i sin framtid. För det andra kände jag mig, märkligt nog, tvungen att skriva sorgligt. Inte för att jag kanske tycker det på riktigt eller på ett personligt plan.. utan.. kanske för att det är så man brukar göra?
Jag reflekterade över det (att kalla det sorgligt) igår och tyckte att det var ett ganska djärvt påstående med tanke på att jag inte vet mycket alls om hans liv annat än att han varit psykiskt sjuk de senaste tjugo åren. Man kan ju gissa att det kom som en befrielse för honom..
"En annan del av hans tal tar upp möjligheten att saker och ting upplevs olika beroende på vem det är som upplever dem..."
Så tänker, eller anser väl många? :)
Jo. Det är naturligtvis helt trivialt som det står där. Jag läste in lite mer betydelse i det han säger i talet där han utvecklar tankegångarna mer än vad jag gjorde.. Det jag skrev gör inte hans idé rättvisa.
Hans tanke är förvisso inte heller särskilt revolutionerande. Men ändå värd att påminna sig om då och då.
Jag vet inte, känns det inte som en upphottad version av "det du äger kommer en gång äga dig"-tänket? Vilket jag inte tror är sant.
Nu är jag inte 1000 % insatt i "det jag äger kommer en dag äga mig". Dock tror jag att det finns korn av sanning i det i en eller annan form.
Njet. Eller ja, är du stel i tanken har är väl bumpersticker-visdom något att erbjuda.
Skicka en kommentar