Det kanske blir uppenbart om en sekund. Jag har för övrigt inte tid att fundera på det nu, men slogs ändå av tanken..
Varför är samtalet intresantare än idiotpoplåten på radion?
Varför är introspektion och grubblerier mer äkta och värdefullt än en ultrasnabb superduper processor att peta in i datorn, en snajdig väska från en alligator i amazonas ihop sydd i Paris, en flådig bil att stajla omkring med, eller att pumpa Dompa på vännerna..?
Varför är det (tycks det) självklart att insida och eftertanke är bättre än yta och kändisskap?
söndag, oktober 12, 2008
varför värdegrund
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Här har du en som läst filosofi!
Bättre - för vem?
Jag hade, i min enfald och naivitet, hoppats på ett universiellt svar. Ett som inte är relativt och postigt godtyckligt.. utan bättre med samma kraft och självklarhet som en naturlag.
Men jag kanske biter efter för mycket?
Dvs. Bättre för alla.
Jag tror frågeställningen är felaktig. Hur vet du att den är bättre för alla? Verkar alla dela den värderingen?
Du undrar varför det är bättre för dig. Det enkla svaret är att du vill ha ett meningsfullt liv.
Vem säger att man inte kan ha båda? xD
Sen vad var och en uppskattar är en annan femma. för mig är Britney spears ett fint exempel. Hennes musiknådde aldrig mig- men miljontals andra. För mig är hon enbart yta och kändis. För någon annan är hon nog mycket mer.
...sen tar merparten av folket till sig lättsmälta saker. Om du funderar varför Big brother"kändisarna" är mer "hatade" eller "kända" än ...whoever. Vi älskar att hata och avsky och avguda kändisar. ALLT är kändisarnas fel.. ;/
Alla verkar inte dela idén om att samtal och introspektion skulle vara bättre än att ragga i baren och kolla dokusåpor. Somliga verkar välja bort dessa svårare alternativ för att de upplevs som svåra, andra verkar tycka att dokusåpor och barhäng är vad som gör livet värt att leva.
Vad jag försökte göra var att ifrågsätta varför jag har generaliserat mina egna värderingar om vad som utgör värde till att vara universiella, samt undersöka vilka argument jag använt för att underbygga en sådan generalisering.
Än så länge har jag inte hittat ett enda argument som jag skulle använt för att motivera finkultur framför fulkultur, utan, som det verkar helt gått på en vag och odefinierad känsla. En känsla av, eller kanske en önskan om, att diffrentiera mig ifrån hockeyspelarna från högstadiet genom att syssla med saker som de inte förstod sig på/var intresserad av.
Om nu svaret är att det gör livet mera meningsfullt kvar står väl ändå frågan om varför det skulle vara på det viset? Jag tycker att det blir mera meningsfullt, javisst, ett svar. Men tämligen godtyckligt och inte fullt så... generellt som jag skulle vilja. Hockey verkar ju göra livet meningsfullt för de hockeyspelande skolkollegorna.. godtyckligt och.. hockeyspelar-specifikt.
En rimlig slutsats är väl att sånt här revirpinkeri är.. förutom larvigt och barnsligt, rätt onödigt. Världen är väl stor nog för både kultursnobb-wannabes och hockeyspelare och ensidig eller ömsesidig misstro och häcklande gör knappast världen till en bättre plats. Av detta följer att jag ska sluta försöka generalisera mina idéer om rätt och fel till resten av samhället och istället vidareutveckla de argument varpå mina egna intressen vilar.
På den vägen har jag dock, som vi sett, kommit precis ingenstans. För att jag vill leva ett meningsfullt liv. Bah!!
Vad gör mitt liv meningsfullt? - Kultursnobberiwannabe-ism.
Varför? - Det gör livet meningsfullt.
Varför? - ...well?
...skit i finkultur och fulkultur. gör det du vill :) som alla andra(eller de flesta iallafall tror att de gör ;) Men relfektioner över vad som sker omkring en eller de val man gör- ser jag bara som positivt och nödvändigt.
Folk har behovet av att kategorisera andra coh även sig själva. Samhörighet är viktigt har alltid varit. Tribals, städer, nationer, religion, subkulturer.
Skicka en kommentar