Moderaternas lokaler på Sturegatan har drabbats av vandalism enligt UNT.
Att hålla på med vandalism som politisk aktion i Sverige är så korkat så jag saknar ord... Samt ett utmärkt sätt att underkänna sig själv som människa och politiskt alternativ.
Jag som är en "småborgare" behöver man inte lyssna på var det någon som var avsevärt mycket mera övertygad än mig själv som sa en nyårsafton för några år sedan. Och.. det kanske ligger något i det.. mången gång har jag uttryckt beundran för dem som vet vad de vill. Skepsis också, för den delen, men det är en annan historia.
Hur som helst.. Är man emot Moderaterna har man som jag ser det två alternativ, 1 presentera ett eget attraktivt förslag. 2 protestera mot Moderaternas förslag.
Vandalism är ej okej.
fredag, oktober 31, 2008
aktion
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
21 kommentarer:
Har du sett "Promise never to deconstruct again"-graffittit som finns över staden? Jag tycker det är roligt.
Och med det vill jag säga: De kanske inte vandaliserade. Kanske är de bara insnöade på Derrida?
Nej det har jag missat. Det låter fyndigt. Jag såg dock att man snabbt som attan penslat över Banksy-replikan.. (men lämnat övrigt klotter) Det är inget som du råkar veta något om?
Kalla mig neggo när jag säger: om det vore så väl.
Jag tror att de är uppfyllda/insnöade av/på ungdomligt oförstånd.
Nej, jag har inte tjallat om du trodde det? :-D Men jag kanske missförstod.
Men är all vandalism dålig? Jag tror inte det. Låt höra!
Tjallat och tjallat.. Någon verkar ju tycka att det är att häda att reproducera banksy-verk. Men inte du alltså.
All vandalism är inte nödvändigtvis dålig. Sånna enkla sanningar finns ju inte. Det var därför jag skrev "vandalism som politisk aktion i Sverige". Det är tänkbart att det finns undantag som kan motivera den typen av agerande även här, men än så länge är min bedömning att de vanliga metoderna för att bedriva politik är tillräckligt öppna för att vem som helst ska kunna ta del av dem och bedriva förändringsarbete i en form som samhället har accepterat, bilda förening och uppvakta politiker, skriva insändare, civil olydnad, demonstrationer etc.
Det är min högst personliga åsikt att det inte finns frågor som kräver/motiverar... kan man kalla det utom-juridiska handlingar?
Men så är jag ju vit medelklassman.. och därför underkänd att uttala mig om orättvisor i samhället överhuvudtaget.
När känner du det motiverat att vandalisera?
Klotter- vandalism är jag totalt emot. Den så kallade "gatukonsten" är enbart vandalism -speciellt då det sker mot privat egendom som husfasader och glasrutor på mindre företag och boende. Kostar tusentals kronor för dem att byta ut rutor och omålningar som inte helt täcks av försäkringen alltid.
Det finns säkert någon som försvarar sitt handlande med någonting givande i politiskt syfte men mest är det ren vandalism som grundar sig i oförstånd eller förakt mot samhället. Men det är min åsikt och erfarenhet från då jag umgåtts med olika folk i småstäder och storstaden som pysslat med sånt.
Tycker däremot grafitti som numera försöker söker sig fram i samhället med lagliga medel, tex får lov av fasadägare eller kommunen att "smycka" gångtunnlar och gammla byggnader är Helt fine by me. Det är snyggt.
"som politisk aktion" föll bort. Jag skyller på FRA.
I många fall tycker jag att (politisk) vandalism kan vara väldigt kreativt. Som under bron vid Luthagesplanaden, otroligt vacker målning med politiskt budskap. Vi gillar båda Banksy. Jag uppskattar nästan all (politisk) guerilla art, jag tycker det är ett spännande och konstruktivt sätt att ge uttryck för sina politiska funderingar.
Sedan finns naturligtvis vandalism som du beskriver ovan, vilket är svårare att försvara. Ett argument för är att det ger en oförneklig insikt i medborgarnas frustration. För vad gör insändare, skriftinsamlingar, demonstrationer? Ingenting. Men en sten mot ett fönster kräver någon slags utredning.
Som den akademiker jag skolats till är det frestande att börja fäktas med definitioner och hänvisningar.
Om jag ska vara ärlig och bara efterhandskonstruera litegrann är det, vid närmare eftertanke, lite utav en motsägelse att tala om politisk vandalism. Åtminstone så som jag tänker mig vandalism: meningslös, motiverad endast av ett destruktivt rus. Att då prata om politisk vandalism blir ju att tala om någon form av ideologiserat våld. Och i så fall kanske något annat än vandalism. Ur detta kan man dra två slutsatser. Meningslös rusig destruktivitet är just meningslös och därför värdelös, korkad, dum, idiotisk, sorglig osv. Politiskt motiverad rusig destruktivitet är förbannat svårt att motivera. Tänk reclaim the streets-idiotin.
Utomjuridisk politisk konst och andra typer av ljusskygg verksamhet med fingertoppskänsla och ett politiskt budskap.. intar ju något av en särställning. Och en liten tröst är ju att det är ju fler än jag som har svårt att bestämma sig för om det är konst eller klåtter..
Fingertoppskänsla utan den politiska udden.. är kanske fin att titta på men inte så intressant, och i så fall kanske ekonomiska/juridiska intressen ska väga tyngre.
Vafan kan det aldrig vara enkelt för? Och ja, det enkla skulle jag nog ledsna på rätt snart.
Och som den akademiker jag skolats till vill jag bara påpeka att din tolkning av vandalism mer färgas av din egen uppfattning än en faktisk definition: Vandalism kräver varken meningslöshet eller rus, bara uppsåt att skada eller förstöra egendom.
Och naturligtvis existerar politisk vandalism. Tänk på vältandet av Stalinstatyn under Ungernrevolten, t.ex.
Konst eller inte konst, det känns som en jobbig diskussion så jag passar.
Jag är lite besviken att du inte ger mig svar på tal. Don't roll over baby.
Jag har försökt börja på ett svar, men jag minns inte riktigt vad vi diskuterar. Vandalism javisst, men är det meningsfulla definitioner eller är vandalism kan vara försvarbart?
Jag har försökt begränsa mina vandal-uttalanden till att gälla svenska förhållanden. Det svenska i dessa skulle vara att vi har en väl fungerande demokrati, ett rättsväsen som är relativt välfungerande och så vidare. Det kanske inte är meningsfullt att göra en sådan avgränsning när man försöker sätta fingret på vandalism. Den typen av avgränsningar kanske passar bättre i en större diskussion om motiverbar icke-legal verksamhet i Sverige.
Vandalism förekommer ju som bekant även utanför Sverie. Tänker man sig en situation där legala påverkans metoder inte existerar eller mest är ett skådespel kan vandalism möjligen vara motiverat.
Du kanske har rätt i att det är min egen uppfattning att vandalism är meningslös. Är det inte det vill jag ha det till något annat. Även om resultatet där och då är det samma. Exakt vad det skulle vara är lite oklart. Säkert situationsbundet dessutom. Oh well.
Jag tror vi försöker avgöra om vandalism kan vara moraliskt försvarsbart, och en underkategori är om politisk vandalism existerar.
Vad jag kan läsa har jag inte skrivit att din uppfattning är meningslös, utan att din uppfattning var att vandalism i sig är meningslös.
Men det känns inte riktigt som att din geist är med längre. Sadface.
du påpekar, mycket riktigt, brister i min argumentation, klart jag blir matt. Dessutom trodde jag att jag vann förra gången och att det var du som blottade nacken. Haha, det suger att vara grabb.
Men okej, en kort re-cap, en ny eller lätt modifierad frågeställning för att se om vi kan blåsa liv i det här igen, eller om vi ska lämna det helt och hållet och gå vidare till något nytt.
Människor förstör saker. När andra människor har lagliga anspråk på dessa saker, samt inte vill att dessa skall förstöras, kan man tala om vandalism. Denna kan vara omotiverad, eller motiverad. Den omotiverade är tråkig, dum och meningslös. Eller kan möjligen fungera som en indikation på att vissa grupper har för få meningsfulla eller icke-vandaliserande aktiviteter att sysselsätta sig med. Den motiverade vandalismen kan ha flera olika skäl. Dessa kan finnas på en skala mellan försvarbara till idiotiska. Bedömningen av vandalismen görs sannolikt utifrån en rad faktorer, så som grad av förstörelse, vems egendom som vandaliseras, politiskt klimat, vem det är som vandaliserar och inte minst varför.
Och så frågeställningen. Kan politiskt/kulturellt motiverad vandalism vara försvarbar i Sverige?
Har du åsikter om min sammanfattning eller vill ställa en fråga går det naturligtvis också bra!! Jag är en snäll pojke!
Yay! Du är sarkastisk igen! Nu känns det plötsligt varmt och pirrigt i magen.
Nå - kan politiskt/kulturellt motiverad vandalism vara försvarbar i Sverige?
En av mina vänner ska nu tjäna ett tre månader långt fängelsestraff för vandalism och olaga intrång. Han och en annan person fick även böter på lite över tvåhundratusen kronor för den skada de gjort. De är vapenavrustare.
Kanske beror det på politisk övertygelse, men det finns mycket jag inte tycker är "fungerande" när man pratar om svenska förhållanden. Själv ser jag att min väns handlande är mer moraliskt riktigt än den hos den svenska vapenexporten.
Hmm.. Militant avrustning alltså, om skämtet tillåts.
Tog dom straffet frivilligt eller försökte de komma undan? Dvs vandaliserade dom eller bedrev någon form av civil olydnad? Det kanske inte spelar någon roll egentligen.
Vandalism är som du tidigare sa ett tecken på en oförneklig insikt i medborgarnas frustration. Som sådant kan det kanske ha en poäng. Men om målet nu är att minska mängden vapen i världen, minska Sveriges spridande av vapen i världen eller höja medvetenheten om Sveriges vapenexport hos allmänheten... För de två första målen gissar jag att deras aktion var tämligen verkningslös. Den tredje, kan de mycket väl lyckas med genom den typen av aktioner. Huruvida man bör avstå vandalism om den är mer eller mindre verkningslös i jakten på det högre målet (förslag 1 o 2), för att istället engagera sig i någon aktivitet som har större chans att lyckas; att stödja Svenska Freds, skriva brev till alla riksdagspersoner eller vad det nu kan vara... är ju naturligtvis upp till var och en. Men min personliga åsikt är att man nog bör avstå. Din vän gjorde en annan bedömning och tar konsekvenserna av sitt beslut. Synnerligen hedervärt.
Dock kan jag inte låta bli att tycka att kraften borde läggas på något mer kreativt. Vad gäller den tredje av mina förslag på syftet med deras aktion.. Well.. Aktionsgruppen stadsindianer, eller vad dom hette, som släppte ut luft ur stadsjeepsdäck fick ju onekligen lite publicitet för sina aktioner. Om det beror på en slipad PR-avdelning eller att det är många i mediabranschen som är bosatta i stockholm kan man ha sina egna teorier om.. det jag vill komma fram till är ju att det har hyffsade chanser att lyckas. I just det här fallet vet jag inte hur det gick för dem. Men även här känns det väl som att det kan finnas bättre metoder?
Ett alternativ som jag hittills har förbisett är ju att de inte hade ett "högre" syfte, utan att de helt enkelt ville sabotera så mycket vapenmateriel som möjligt. Eftersom vapen är dåligt.. I så fall är det ju svårt att se att de skulle göra på något annat sätt.
Det blir som du säkert inser ganska svårt att försöka bena ut olika alternativ och strategier eftersom jag vet så lite om sakförhållandena. Men, min slutsats, tycker jag det verkar som, är att det, trots vissa icke-fungerande förhållanden i Sverige, metoder som är bättre än att vandalisera.
This is fun!!
Okej, slå mig i huvudet med sylvassa motargument nu!!
En helt annan sak, har jag för många komman i mina meningar? Dvs, ska jag försöka förenkla läsupplevelsen?
Jag tycker din text är stark som den är! Ibland önskar jag några kommatecken och i den här meningen
"Men, min slutsats, tycker jag det verkar som, är att det, trots vissa icke-fungerande förhållanden i Sverige, metoder som är bättre än att vandalisera."
några mindre, men på det stora hela har du en bra rytm.
Det var civil olydnad, men varför du särställer det från vandalism förstår jag inte. Min vän är också medlem i Kristna Freds, skriver om icke-våld och fred i sitt yrke och arbetar för sin sak på lagliga vis också.
Men för att svara på din fråga: Politisk vandalism är precis som du säger, ett sätt att skapa opinion. Det finns en romantik och ett symboliskt värde i uppoffringen min vän gjorde som artiklar saknar. Det han gör är inspirerande. Man får en ilande känsla av att kunna åstadkomma något i världen - genialiskt kreativt, i sin enkelhet.
Och det är alltid tal om att man kan lägga sin energi på annat, men vad? När du blev du senast inspirerad att göra något åt orättvisorna i världen?
Okej, jag får erkänna att gnistan gått ur mig lite. Jag kanske håller på att modifiera mitt tidigare ganska definitiva uttalande... förlora, skulle man kunna säga (varför ska man vinna argumentationer?) Istället för att förlora en argumentation håller jag kanske på att vinna en insikt. Något som i alla lägen måste anses som bättre.
Skillnaden mellan vandalism och att undvika rättvisan, jämfört med civil olydnad är väl påtaglig? Hela skillnaden ligger ligger väl, som du är inne på, i det symboliska värdet i uppoffringen? En uppoffring som saknas i det ena fallet.
Det ena fallet, och med risk för att säga emot mina tidigare inlägg, är ju i någon mening försvarbart. Dels regleras ju den skuld man tar när man vandaliserar, åtminstone sett ur samhällets perspektiv, i och med att man tar sitt straff och således är oskyldig (skuldfri? finns det något adekvat term?) när man har avtjänat det. Dels får man ju tillfälle och möjlighet att motivera/försvara sina handlingar, peka på de brister man vill få flera att fästa sin uppmärksamhet på.
Att släppa ut minkar mitt i natten som sen springer och blir överkörda/uppätna av andra djur samt spreja någon slags rädda minkarna-symbol på väggarna innan man försvinner in i mörkret igen framstår ju som enbart idiotkorkat i jämförelse.
Visst är det smidigt att avväpna uppmaningen till kamp genom att hävda att man bör använda lagliga metoder och sen luta sig tillbaka i soffan igen..
Jag tror jag i och med den här diskussionen börjar luta åt följande: Vandalism kan man alltid idiotförklara och vara emot av princip. Den är förfulande, nedbrytande och.. dålig, enligt min definition (dvs någon form av olaglig politiskt motiverad verksamhet som man försöker undvika straff för).
Civil olydnad däremot kan man kanske inte vara för i juridisk mening.. Men utövarna är nödvändiga och önskvärda i ett samhälle som en form av.. testare av de värderingar, lagar och regler som formar och håller samman samhället. Som genom sina handlingar blixbelyser olika verksamheter och ställer frågor kring dess existensberättigande, den politik som förs på området med mera.
Anledningen till att man måste stå för sina brott.. och här har jag inte riktigt kommit i mål med mina tankar, men förutom att jag tror på idén med lagar, tror jag att det har en viss... modererande effekt. Dvs.. att någon är beredd att sitta i fängelse för en viss fråga tyder på att det finns skäl för att se över den, eftersom någon finner den så viktig att den är beredd att ta ett straff för den. Vidare så kommer man undan den typen av idioti som började den här diskussionen, nämligen att nån kastar stenar på glasrutorna i moderaternas lokaler, det är helt enkelt inte meningsfullt att ta straffet för den handlingen, alltså genomförs den inte. I den bästa av världar.
När gjorde jag någonsin senast något efter att ha blivit inspirerad till att göra något åt orättvisorna i världen?
En befogad fråga. Det är mycket snack, åsikter och idéer i denna min cyberhemvist. Leder dem till något? Oftast inte. Vi diskuterade väl detta här om kvällen?
Jag kommer nog aldrig stå på en barrikad eller kasta en sten. Men vi kan ju inte alla vara muskler.. någon måste ju vara hjärnan också!!
Jag är frestad att fråga om inte de flesta svåra frågor trots allt löses med pennan till slut. Men det kanske sker först efter att man har varit framme med gatstenar, vapen och vad det nu må vara.
Fast vad hade den kommunistiska revolutionen varit utan det kommunistiska manifestet? Fan också.
Nåväl, mitt vapen i kampen för en bättre värld är i form av en liten slant till välgörande ändamål varje månad.
Sitter och lyssnar på P3 Dokumentär om den Militanta Veganismen som grasserade under nittiotalet.
Det är intressant. Dennis Lyxén är med jättemycket!!
Oh yes.. the krejsyness..
Jag är fortfarande skeptisk till att man behöver utesluta vandalism från civil olydnad. Min vän (som jag försöker att inte outa) begick skadegörelse. Motivet var att förstöra någon annans egendom. Dessutom är jag osäker på om just civil olydnad är en mer "hederlig" handling än vandalism - tanken bakom är att underminera vår lydnad inför lagen, att visa att aktivisten inte räds straffet för sina handlingar. Hur straffar man någon som inte kan straffas? Det är i grund och botten en anarkistisk handling.
Min o-outade vän är författare. Så både hjärna och muskler kan mötas ibland. :)
Åh, Dennis Lyxén! Han är så stilig.
Skicka en kommentar