2007 skrev jag ett inlägg om mitt liv som film. Det finns att läsa här på bloggen så jag ska inte gå in på det i detalj, men det handlar om att jag dricker kaffe, käkar smörgåsar och jazzar runt i mitt hem.. inte mycket till film var slutsatsen då och den håller nog än.. Just den scenen kanske får sparas till en directors cut limiterad utgåva. Eller så inte.. för åt 2010 har frågan om mitt liv på vita duken fått förnyad aktualitet.
Det var faktiskt så sent som förra veckan som frågan ställdes på... ska vi kalla det "förekommen" anledning. Året när det vänder... när jag så att säga brejkar från den sköna anonymiteten och exploderar ut i offentlighetens skarpa sökarljus (kanske).
- Arbetslös med små påhugg här och var.. bostadslös boende på soffor, i förråd, i tält på festivaler, levandes på... ehm.. kräftstjärtar, avokado, calamataoliver och... öhm. nudlar.. Plötsligt lyft från ingentinghet till megastjärna (kanske (sannolikt inte)). Det är ju så elegant att det knappt går att motstå!
Frågan som ställdes förra veckan var egentligen vem som skulle spela mig, vem som skulle spela J, vem som skulle spela T, och hur den rollen skulle gestaltas... Svaren, som förvisso inte är slutgiltiga på något sätt blev följande: sångaren i Muse, Tom Cruise, Edward Cullen eller möjligen han på VideoGameTrailers eller han som spelar racerförare i den där lurkiga filmen om LeMans-ish.. Vad det gäller J var det i princip ingen tvekan heller: Danny i EMD, Hans Landa eller Owen Wilson. T däremot bjöd på visst motstånd.. voicecast..? Men när vi väl kom på det var det ju självklart: Gillian Anderson.
Nu väntar jag bara på att filmbolagen ska börja höra av sig.
Nån mer än jag som hör tonerna till Petters Det går bra nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar