Popkulturella referenser tills döden skiljer oss åt.

Tillbaka i en tid som sedan länge är oåterkallerligen försvunnen. En tid som ger sken av äkthet. Där A var A och B var B, där postmodernismens förlamande relativism ännu inte hunnit förgifta samhället med tvivel.

Vilket i och för sig är en liten fin ironi, eftersom, ska det visa sig, det är vad det hela handlar om. Men därom vet jag ännu intet.

På sätt och vis helt orelaterat, men kanske inte ändå: