Anta att vi existerar i ögonen hos andra. Att vi är den andra människor tycker att vi är. Vem är man då?

Jag var på en skola idag. En skola där många är mer uppklädda än vad jag vanligtvis är. En skola där jag antar att utseende i högre grad definierar vem man är, än vad det gör på min vanliga skola.
Jag kan tänka mig ett antal förklaringar till att det är såhär.

1. På den här skolan har man insett att man inte kan sälja produkter enbart p.g.a. dess rikhaltiga innehåll.
Jag har hört att när Ericsson tillverkade mobiltelefoner en gång för länge sedan försökte man göra så bra, i betydelsen avancerade, telefoner som möjligt. De hade en massa fiffiga funktioner, god prestanda och var rejält byggda. Ingenjörsmässiga, kanske man skulle kunna säga. Tyvärr sålde dom inte så himla bra. Kunderna var inte intresserade i fiffiga funktioner, god prestanda och rejäla byggen. Kunderna ville ha kundvänliga telefoner.
På den här skolan har man alltså insett värdet av att börja arbeta även med förpackningen för att nå ut med sina tjänster och produkter.

2. På den här skolan konkurrerar man inte med rikhaltight innehåll, fiffiga funktioner, god prestanda och så vidare, helt enkelt därför att det som saluförs dels är ganska trivialt, i betydelsen lätt att lära sig, sätta sig in i och förstå. Dels därför att det finns många försäljare och helt enkelt har gått inflation i deras tjänst och produkt.
Det man har att konkurrera med blir helt och hållet förpackning.

Det finns säkert flera förklaringar man och jag kan tänka ut.
Med båda förklaringarna kommer man till att förpackningen är viktig. Skjorta o slips, portfölj och glänsande skor inger respekt och trovärdighet. En man med slips vet vad han talar om. En man med hästsvans och ring i örat är oseriös. Förmodligen även kriminell.