roundup.

Inte sällan går pajkastningens vågor höga på de forum som finns på Internet. Det finns otaliga varianter på uttryck som påstår att folks klokskap och sunda förnuft har svårt att förmedlas via fingertoppar, tangentbord och skärmar. Det antar jag ska läsas som ett erkännande av att det är lätt att missuppfattas i text, att folk har svårt att uttrycka sig i text samt att folk egentligen inte är så märkliga som de verkar, hade man bara fått träffa dem person till person.

Jag tycker att det är intressant. Jag läser några få forum, ett i stort sett omodererat forum utan uppdelning i kategorier, klasser och ämnen, samt några med tydliga riktlinjer för vad som får postas, var det ska postas, samt hur det ska postas på forumet.

Det "omodererade" forumt är livfullt och socialt, ofta glatt och intressant att läsa, där blandas högt och lågt, det finns trådar som har med det forumspecifika ämnet att göra, samt trådar om it-problem, symaskiner, belgisk öl, hur man löser visumfrågor i gamla sovjetstater med mera. De andra forumen fungerar uteslutande som kunskapskällor, ställer man en fråga får man ofta svar efter förmåga, men att påstå att stämningen är familjär vore en överdrift. Så upplever åtminstone jag det.

Hur som helst, inte sällan uppstår missförstånd på grund av fel- eller vantolkningar, något som leder till att diskussionen blir väldigt personlig och folk tycks bli mycket upprörda varpå argumentationen gärna lämnar frågan i sak och mer får karaktären av "Tänk innan du skriver", "Förstår du inte det själv tänker inte jag ödsla tid på att förklara för dig" och så vidare.

Spännande som sagt. I ett försök att överkomma dessa missar brukar folk anta att personer har menat på ett eller annat sätt. Något som, när den missförstådde åter får komma till tals, är alldeles uppenbart feltolkat varpå personen känner sig kränkt över att ha blivit tillskriven åsikter... och.. så påbörjas ett nytt varv i diskussionsrundan.

Jag brukar inte engagera mig i de här diskussionerna och blir därför sällan indragen i detta monumentala kliva-på-tårna som pågår. Men jag tittar gärna på. och eftersom jag inte deltar är jag kanske inte särskiltl väl lämpad till att uttala mig om hur det känns, men å andra sidan är det ju därför jag sitter här och spekulerar, eftersom jag inte deltar. Nåväl.

Detta att bli missförstådd, vilket ofta verkar ske beträffande nyanser och toner, snarare än sakfrågan i sig, måste vara frustrerande med tanke på den iver och frenesi varmed folk försvarar sig, snarare än förklarar sig. Vidare, de som missförstår nyanserna, och påpekar, frågar eller motargumenterar lägger ju också ner mycken energi på att... påpeka missar. Snarare än att försöka förstå resonemanget och andemeningen.

Överhuvudtaget råder det ofta en konfrontatorisk stämning där ute som inte gynnar blodtrycket ute i landet eller diskussionen på skärmen. Jag tycker det är spännande för jag förstår inte att folk orkar engagera sig i det.

Kopplat till det här, trots att kopplingen är osökt, är ett resonemang jag fört med mig själv de senaste dagarna om en av mina vänners inställning till vissa delar av dennes liv. Jag började fråga mig själv varför jag bryr mig, frågar och kommer med svar på frågor jag inte har fått. Allt utifrån hur jag själv lever, eller åtminstone tror mig leva, eller i sista hand önskar att jag levde, mitt liv.

Person A har problem med B och löser det genom att kombinera C, D och E på olika sätt. Samtidigt hänger sig A åt B på ett sätt som kanske inte är optimalt med hänsyn till C. Problemet, eller lösningen om man så vill, är hur det optimala C definieras.

Jag och A har nog olika syn på det optimala C. Eller, jag har nog misstolkat As syn på det optimala C. Eftersom A nu balanserar B, C och D mot varandra får man väl gissa att A anser situationen vara, åtminstone, tillräckligt bra.

Det som slog mig när jag funderade på detta var att jag vanligtvis har ganska lite till övers för folk som går upp fullständigt i sin strävan efter B, C, D eller vilken annan bokstav som helst. Jag förespråkar ofta ett balanserande på en lagom mittenväg, där man blandar och tar lite från alla möjliga bokstäver, i hopp om en mer sammansatt syn på livet och vad som är viktigt.

Men så inte i detta fall, tydligen. Min rekommendation har varit mer utav D, att bibehålla C-nivån och minska på B och E. Ett avsteg från min egen bokstavskompott, således. Och ganska låg lyhördhet för att man kan ha olika nivåer och sammansättningar av dessa bokstäver samt definitioner av optimalt.

Än en gång blir det uppenbart att jag lever i en hopplöst homogen värld där de flesta runt omkring mig har samma utbildning, lever i heterosexuella parförhållanden och det det mest exotiska ursprunget är att ha en förälder från Polen eller Ungern. Hur ska jag kunna bli en god medborgare under sånna förhållanden?!

Alltså, jag borde ge mig in i högljudda diskussioner med en lyhördhet och önskan om att mötas på den andres planhalva för att reda ut våra respektive positioner, träffa fler representanter för andra sätt att leva sina liv.

Ett nyårslöfte?