om valspråk och honnörsord

Kan man ha "Ambivalent, mot bättre vetande." som valspråk? En liten spetsfundighet som jag tar på mig äran för att ha kommit på och som jag är omåttligt nöjd över. Om jag blir kung ska jag nog ha det som valspråk på mynten i mitt konungarike. Detta givet att mynten finns kvar, förstås, och inte ersatts av kontokort och mobiltelefonbetalningar. Men, tills dess får det helt enkelt vara titeln på denna, min obskyra anslagstavla i rymden.

För några dagar sedan läste jag något om den blinda övertygelsen som en väg till undergång, död och förintelse. Sannolikt en rimlig slutsats, om man iakttar vad övertygelser har gjort med mänskligheten genom tiderna. Därför borde ambivalens, som ett uttryck för en hälsosam skepticism kunna vara ett rimligt förhållningssätt till livet. Det ger kanske inte så mycket vägledning eller några enkla svar, men det är å andra sidan en av poängerna med det. Enkla svar är väl på något sätt per definition felaktiga. Får man enkla svar ställer man fel frågor.. Tror jag. Eller adresserar frågan till fel respondent.

Likt somliga unga män som varit på glid före mig sitter jag nu på min kammare och funderar på livets stora och små frågor. Min räddning är kanske att jag är hemskt dålig på att komma på svar utan mest tycks gräva ner mig än mera i mina frågeställningar. Men det vore nog inte så dumt om jag blev emotsagd då och då. Tvingades att stå till svars för de tankeslott jag bygger, eller, kanske ännu hellre, kan riva ner dem och bygga en timmrad stuga i tankeskogen istället. Nu har jag iofs några personer runt omkring mig som jag ibland testar mina funderingar på.. tillräckligt många och tillräckligt ofta för att inte råka i fördärvet alldeles får man hoppas. Det vore ju synnerligen snopet om jag faktiskt skulle viga mig själv till kung och därefter fortsätta dela ut enkla svar till folket medan jag skickar dem i döden via en del tveksamma projekt, likt somliga unga män på glid för mig gjort. Inga andra jämförelser i övrigt.

En kritiker jag är bekant med, som förutom en hel del andra saker även, kallas cyniker, felaktigt kan man tycka. Han är snarare begåvad med en svart humor och ett till synes fatalistiskt förhållningssätt till världen och de olyckor eller bara händelser som vardagen, naturligtvis (får man lust att säga), för med sig. Kanske ingen hjälte i vanlig mening, eller ens någon, men väl begåvad med en angenäm inställning till livet. Kanske inte ambivalent ty mycket verkar han ha klart för sig, men nyktert skeptisk, trots den motsägelse det kan tyckas utgöra. Ibland kanske skeptisk överkant, men det är han förlåten.


För en hel massa år sedan beskrev någon mig som pragmatisk. Då visste jag knappt vad det betydde men slog så fort jag fick möjlighet upp det i en ordbok och blev inte så lite stolt när jag fick reda på betydelsen. Pragmatisk, det tyckte jag var en bra sak. Det tycker jag nog fortfarande.. självgod som jag är.. men har nog nyanserat bilden en aning. Nåja..