Efter den senaste tidens skriverier om att Facebook äger din själ.. eller åtminstone allt du producerar och gör på siten börjar jag, såklart höll jag på att skriva, fundera.
Hur mycket är det värt? Visst kan det vara fint och bra med ultraskarpa reklamerbjudanden och att kunna ta betalt för reklamplatser. Men sen då? Det kommer iofs bli rätt intressant att se vad som händer med framtida kändisar som levde och verkade på Facebook eller godtyckligt annat community innan de blev kända. Skvallerpressen går en ljus framtid till mötes. Men tillbaka till frågan, sen då? Nu verkar det inte bara vara jag som brottas med betalningsmodeller för sociala siter utan betydligt fler och skarpare hjärnor som inte heller tycks ha kommit någon vart. Frågan är väl hur man automatiserar informationsbearbetningen och omvandlar den till att kunden ger mig pengar. Lunarstorm byggde ju ut en massa kringtjänster som de tog betalt för, samt för åtkomst till viss funktionalitet och vissa delar på siten om jag inte missminner mig. Under 2006 visade dom tydligen positivt kassaflöde, så något gör dem ju rätt. Men det är ju inte samma sak som att nyttja informationen om någon för att få denne att vilja betala för något.
Det jag egentligen är ute efter.. eller rättare sagt: hade tänkt komma till efter inledande kringsnack är följande. Om jag visar upp min blogg för en psykolog och ber denne analysera innehållet och ställa en diagnos, eller kanske göra upp en fantom-profil är mer rättvisande, vad skulle den då komma fram till? För att ha någon trovärdighet kvar efter "testet" måste ju svaret vara rätt nära mig själv, inte sant?
Och här kanske kopplingen till inledningen kommer, hur mycket måste man veta om någon för att kunna dra slutsatser om det man inte vet, och för att skapa en profil av personen? Säkert mindre än jag vill veta. Jag menar, helt oskyldiga saker som att jag är sladdbarn och har två äldre systrar? En vän drog slutsatsen att det var därifrån min, som hon påstod, respekt för kvinnor härstammade. Och då har jag inte ens börjat redogöra för mina tankar och funderingar.
Någon annan sa att handling talar starkare än ord. Kanske är det så. Men vad säger det om mig i så fall? Usch. Jag känner en lätt paranoia sprida sig upp längs ryggen.
Återkoppling. Jag läste en gång om en snubbe som inte fick ett jobb på grund av att hans flickvän hade uttrycks sig negativt till det i sin blog. Om jag minns rätt skulle killen vara tvungen att flytta till en annan ort för att kunna ta jobbet och det var den här flytten hon motsatte sig. Företaget hade läst bloggen och drog slutsatsen att han inte var deras toppkandidat längre. Trist för honom. Trist för tjejen. Trist för alla som skriver bloggar.
Någonstans måste ju ändå gränsen dras för vad som tillåts påverka beslut. Om någon skriver att hon svedde myror med förstoringsglas som ung, blir hon misstänkt för att ha seriemördartendenser då? Brukar dom inte ha gjort sånt, dom som blir seriemördare?
Å andra sidan. Under en period läste jag en blogg skriven av en kvinna som läste sista året på sin utbildning. Innehållet på bloggen hade koppling till hennes utbildning och blev omskriven i ett antal tidningar. Tyvärr lades bloggen ner när hon hade fått ett jobb som låg i linje med utbildningen. Fint arbetsprov, tänkte jag, och funderade på att starta en liknande blogg när det skulle bli dags. (Vilket för övrigt är ungefär nu)
Ja, säg det som kan brukas som inte kan missbrukas.
Det börjar bli dags att runda av.
- Facebook.. kom såg och segrade 2007. Undrar just vilken community det blir nästa år.
- Psykologer är otäcka. Vem vet vad de går runt och smider för ränker.
- Blog. Bra eller dåligt? Vem vet, det är iaf så få som läser här så det spelar nog ingen roll vad jag kräker ur mig. Än så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar