Moviestar

När jag stegade mig upp för trappan till min lägenhet funderade jag på hur mitt liv skulle te sig på bioduken. Jag hade nämligen sett min spegelbild i reflektionen i ytterdörren och tyckte det såg sådär dressmanreklamigt ut att komma gående mot dörren. Men sen då..? Öppna dörren och ta trapporna upp till andra våningen, nyckeln i låset och så vrida om. Sopa undan breven innanför dörren med fötterna innan jag kliver in genom dörröppningen. Sen svängde jag av mig ryggsäcken, hängde av mig ytterkläderna och klev in i köket och la plånbok, nycklar och mp3-spelaren på köksbordet innan jag klev tillbaka till hallen och snörade av mig mina sneakers. Bam! jag var hemma. Men resoluta kliv gick jag till datorn och knäppte igång den, därefter förstärkaren och förvånades lite av musiken som började spelas, innan jag mindes att jag hade stängt ner datorn i viloläge och inte helt och hållet igår innan jag gick till träningen. Öppna en Internetanslutning, kolla mailen, lägga lite nya låtar i spellistan innan jag reste mig och gick tillbaka till hallen och hämtade upp posten från golvet. Ett stort vitt kuvert som föreföll innehålla någon slags katalog eller kraftigare trycksak. Utan avsändare och inget som jag kunde minnas att jag beställt. Tankfullt gick jag tillbaka till vardagsrummet medan jag öppnade kuveret och såg att det innehåll ett nummer av Neo. Märkligt, tänkte jag för mig själv medan jag började bläddra i tidningen.

Nu några timmar senare har jag kokat kaffe, börjat läsa en artikel till informationsutvinningskursen, avbrutit läsningen för att läsa Neo, avbrutit det för att käka ost o skinksmörgåsar som sväljs ner med kaffe allt emedan jag lustfyllt bläddrade i gårdagens Dilbert-albumfynd. Fyra smörgåsar blev det. Två koppar kaffe. Därefter tillbaka till vardagsrummet och läsningen, först Neo sen artikeln.

...inte mycket till handling i en film va? Näe, tur att man inte är med i någon.. förstå vilken prestationsångest man skulle behöva dras med..

Det är fan inte så dumt att vara en vanlig svennebanan. Vit, medelklass, man.
Kanske inte så jävla hett heller, om man tänker efter lite.. självgod och utan perspektiv på tillvaron.

Är det inte en evig strid så säg.
Ambivalent.. var det så?