Pålitlig performance

Efter att ha börjat mäta saker.. prestanda, kvalitét m.m. tog det inte lång tid för än tankar på att förbättra resultaten uppstod. Men jag är en aning skeptisk.. Då blir syftet något annat än vad det var i början.

Att föra en fortlöpande diskussion om syfte och mål tycker jag förvisso är att betrakta som ett hälsotecken, snarare än... automatiskt farligt onödigt, dumt eller vad man nu kan tänkas kalla det. Men det var lätt att bli upphetsad över snygga siffror, och, i steg två, försöka få dem ännu snyggare. Men som sagt.. det var inte det som var syftet från början. Och det är fortfarande inte det som är syftet.

Dock är det, fortfarande, något oklart vad syftet Faktiskt är. Än så länge drivs verksamheten lite planlöst och på något slags.. ljummet intresse. Kanske som en del i ett lärande experiment som kan vara bra att ha.. Kanske för att försöka skörda avlägsna och högst potentiella frukter av dagens arbete i framtiden.. Eller.. något annat, vad det nu kan vara.

Tills vidare..

En gammal vän

"It's not a war on drugs, it's a war on personal freedom, that is what it is, okay? Keep that in mind at all times, thank you."

I kväll gjorde jag något jag inte gjort på väldigt länge. Jag lyssnade på musik. Det är jag hemskt glad för. Jag minns inte riktigt när det var jag tappade bort mig själv och musiken.. men nu har jag hittat tillbaka till den. Det var hemskt länge sedan musiken gav mig sådan glädje och inspiration som den gjorde ikväll.

Den var rik och nyanserad, full av glädje, påhittighet och energi. Något som var synnerligen tacksamt att ta emot efter en dag med slokande öron, ett tungt huvud och ett dystert sinne.

Det var riktigt trevligt att sitta där för sig själv. Att stänga av telefonen, datorn och sen släcka ner i hela lägenheten.. och bara lyssna. I halvmörkret med lite glass och en skvätt whiskey med mig själv och mina tankar och känslor. Det tog i och för sig inte så himla lång tid innan musiken hade gripit tag i mig och ruskat om mig kraftigt nog för att känslor och tankar skulle försvinna för att ersättas med glada tankar och en skön känsla av.. ren glädje. Så som jag känner den.

Snart kom dock tankar på större bättre och finare upplevelser. Mera ljud.. mera skivor, bättre precision i återgivningen.. mera teknik.

Nu sitter jag och växlar mellan den här sidan och Hifiklubbens hemsida.. tusan också.

på återseende.

Avslutning

Som stöd för sig själv kom insikten till mig om att tänkande och resultaten därav uppstår i en kumulativ process. Med små inkrementella skutt adderas tankefragment till tankefragment och formar (snart?) en insikt.

De tre senaste inläggen, samt några dessförinnan, har rört mina finfina idéer och hur svårt det har varit att konkretisera dem i text. Det sista fick mig att sluta tänka under en period då jag ansåg mig oförmögen till några djupare reflektioner. När jag på nytt tog upp samma tråd för några dagar sedan såg jag problemet från en ny vinkel och det tog inte lång tid för än ett lösningsförslag uppenbarade sig.

Nu kan man iofs fråga sig om den här insikten, att det tar tid att tänka tankar, är vare sig revolutionerande eller särskilt djupsinnig. Men det spelar egentligen ingen roll. Jag är synnerligen nöjd med att ha kommit fram till detta, och det räcker väl? Problemet uppstod i mitt huvud, så väl som lösningen. Vad mer kan man begära?

Nästa projekt: ...?

På ett halvt kräkframkallande tycker jag omåttligt bra mina små underfundiga formuleringar ibland. Å andra sidan kan jag tycka att samma förmåga, att formulera mig underfundigt, ibland utgör ett handikapp. Särskilt i umgänge med nya bekantskaper. Det har skojjats om min något haltande förmåga att leverera klockrena skämt och hur dessa faller platt till marken och misstolkas som analkande mördarpsykoser. Och dom skämten, alltså om min oförmåga att skämta, kan ju vara kul.. även om jag börjar bli en aning led på dem.. nåväl. Jag gissar att min oförmåga att skämta dels beror på underfundiga formuleringar, dels taskig tajming, dels ett svårtolkat ansiktsuttryck.

Som att folk inte förväntar sig att man kan leverera ett skojs med en gravallvarlig uppsyn. Knäppt. Nåväl.

Jag vet inte riktigt var det här teraputiska behoet kom ifrån.. men nu får det vara nog. Jag tänkte avsluta med en partybild från den senaste helgen.

Till nästa gång!!

audiofån

Efter min senaste insikt blev det ganska trist att försöka plita ner mina tankar och funderingar. Men here goes..

Jag har flyttat ner till Uppsala.
Jag har varit ut med K och hojjat.
Jag har, idag faktiskt, varit ute och sprungit på jag vet inte hur länge.
Jag har haft ett uppsatsmöte.
Jag har varit med vänner i skärgården och grillat, käkat kräftor och haft det trevligt.
Jag har fjällvandrat.

och det är det.

Tankar som jag har tänkt.. mja.. mest frågor till mig själv eller folk som råkat stå i närheten. Det mest "edgy" var när jag ifrågasatte varför demokrati är bra. Detta efter att inte alls ha blivit nöjd med att bli nedröstad trots att det skedde i demokratisk ordning.

Jag fick ett erbjudande om att förstärka högtalarparken. Utgående modell som var prissänkt till 2/3 av org. pris. Sugen.. så sugen.. men fattig, så fattig. Vidare har kloka personer förklarat för mig att jag inte kommer att kunna utnyttja prestandaökningen på ett sätt som skulle motsvara de ekonomiska utläggen. Inte helt nöjd.. men det var det enda rimliga. Diskussionerna förde åtminstone det goa med sig att jag återigen börjat intressera mig för ljudåtergivning och min CD-samling. Samt att jag börjat kolla på en ersättare till den gamla slitvargen från Sony.. som börjat glappa och som nästan aldrig varit bra.

Till nästa gång..