Gladast är räven.

En av de två afficherna från tanketombola sitter nu uppsatt på insidan av ytterdörren. Därför känner jag mig ung och viril. Tänk så märkligt..

Jag gissar att det har med en kraftful romantisering av Okej-posters. Jag höll aldrig på med dem när jag var ung... Okej hade nog haft sin storhetstid när jag växte upp.. Eller så var det jag som var för sen, för tidigt eller för fel som vanligt, som inte fattade galoppen. Däremot förstod jag att Okejposters var ett tecken på ungdomlighet och trendighet. Så nu, när jag är på väg mot min tjugosjätte födelsedag sätter upp den fjärde bandpostern i mitt liv, firar jag att jag (fortfarande) är lite ungdomlig. En gnagande känsla hävdar att jag kanske är för sent ute.. att ungdomlighet hörde tonåren till, och att jag alltså ännu en gång skulle stå kvar på perrongen efter att tåget gått, tagit av på fel avfart, tappat kortleken i sjön och.. så vidare. Men lika glad är jag för det. Kanske till och med gladare.