Det är bra humör idag.
Snerikes kommer att få se upp.
Cuz i'm a punkrocker, yes i äm.
----------------
Now playing: Queens Of The Stone Age - No One Knows
via FoxyTunes
fredag, juni 27, 2008
Good vibrations
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Allvarligt? Punkare? Jag har felbedömt ditt utseende helt och hållet. :O
Det är som man brukar säga.
For me to know, and you to find out.
Hur har du bedömt mitt utseende då?
Jag vet inte. Jag var lite förtjust i dig när jag var yngre, och trodde alltid att du var lång och mörk - som en ung Keanu Reeves kanske.
Haha.. lustigt det där. Jag menar.. vad tusan bygger du det på? Om jag minns rätt hoppade vi över allt det där och gick direkt på tankar, reflektioner kring livet och relationstugget för att sedan aldrig återkomma till det.
huruvida jag ser/såg ut som en ung Keanu ska jag låta vara osagt, men lång och mörk är väl inte helt uppåt väggarna. :O
Well well.
Jag trodde jag hade en hyffsad uppfattning om dig också. Men sen insåg jag att du läste läkare och kände mig dragen vid näsan. Du skulle ju plugga litteratur och religionshistoria?
Jag vet! Men det var ju det som också var så lockande, dina tankar och vad som kom ur vår kontakt. Men jag behövde en kropp till känslorna, och Keanu var snygg. Så enkelt är det. :)
Litteratur har jag läst, men jag behöver något tryggt nu när jag ska vara vuxen. Jag föreställer mig att vuxna gör allvarliga saker, och vad kan vara mer seriöst än det? Ingen kommer förstå hur jag är på riktigt. Liksom.
Jag tror att du tror att jag är blond. Och att jag läser Marianne Fredriksson-böcker. Nu blir jag lite arg på dig.
Inte alls inte alls.. med så där många funderingar, tvivel och undringar kan man inte haft annat än svart hår och således uppfattats som blek i hyn. Numera kanske inte svart men fortfarande mörkt, kanske röda toner och förmodligen inte så likblek längre :P Halsband, armband och olika smyken, ringar och sånt kan man tänka sig. Inte som läkare förstås, men privat kanske.
Vad det gäller böcker står det ju i din profil.. En del feministisk litteratur, såklart, samt sökande klassiker. Inte alls förvånande. Marianne Fredriksson måste jag säga att jag inte vet något om.
Ditt tv-spelande har jag lite svårt att greppa. Jag har aldrig träffat kvinnor som gör det och vet inte vad jag kan förvänta mig av sådana (Förutsatt att det finns en sådan kategori eller grupp att förvänta sig något av, vilket det sannolikt inte gör) förutom tjejjerna på teknisk fysik. Som verkar lite torra.
Jag tror att du dricker rödvin med dina väninnor. Men det kanske är att sparka in en öppen dörr?
Nästan! Jag är ganska mörk och lite blek, men smycken bär jag inte. Inte dricker jag rödvin heller. Jag tycker om drinkar med obskyra namn (151 dead aliens hanging from the leaning tower of Pisa), alternativt tysk sirapsöl.
Kvinnor som spelar tv-spel är precis som vanliga kvinnor, tror jag. Fast bättre. Och snyggare. Dessutom pwnar vi noobs.
Vad jag minns var du lite förtjust i mig också.
inget rödvin och inga smycken.. well, jag brukar inte göra mig känd som någon god människokännare.
visst var jag också förtjust. =)
Det här är kul.
Ja, verkligen. :)
Jag är nyfiken på hur du är nu.
Känner du dig vuxen? Apropå ditt senaste inlägg. Jag låtsas, härmar och apar efter människor jag bestämt är vuxna men är mest mig själv när jag gör saker som jag gjorde när jag var yngre - spelar tv-spel, läser serier och ja. Leker.
Det är kanske därför jag ger ett sådant förvirrat intryck.
Vuxen och vuxen.. Jag är i mångt och mycket inte ett barn längre. I stora delar har jag nog även vuxit ifrån det som hör ungdomen till. Men vuxen? Nej, så långt vill jag nog inte sträcka mig.
Jag har i och för sig börjat tänka på att det finns andra värden som kanske är mer eftersträvansvärda än de som främst har med mig själv att göra. Det måste ju räknas som något?
Men jag tror att jag går omkring och är lika rädd för att avslöjas som en bluff som alla andra. Samt med en föreställning om att man inte har den rädslan när man är vuxen. Så nej.
Jag har väl slutat identitetskrisa, för den här gången, men håller som du säkert märkt på att ompröva mina tankar, idéer och ståndpunkter för att försöka kontrollera om de "verkligen håller". Jag antar att man ska vara säker på sånt när man blivit vuxen.
Men i och för sig.. tittar man runt på de som man uppfattar som vuxna undrar man ju ibland va tusan de håller på med. Jävla barnungar.
Jag tror att det är en chimär att saker och ting reder ut sig och blir klarare när man blir vuxen. Att det är en förhoppning man odlar som krisande och vilsen tonåring men som sakteliga visar sig fortsätta vara just det, en förhoppning.
Fan också.
"Jag är nyfiken på hur du är nu."
De flesta som träffat mig skulle nog säga att jag är tråkig och eller skum.
Jag vet inte om det är ett tecken på någon slags integritet. Eller om jag bara anstränger mig för lite i det sociala spelet.
Tråkig och skum. Ja, det lät inte så inbjudande. Fast det kanske inte var meningen heller?
Dessutom - svarar du aldrig på dina bloggkommentarer pojke?
Skicka en kommentar