Inför sommaren:

Efter att ha varit på "intervju" i Sthlm verkar det nu som att jag har tagit ytterligare ett steg mot att ha ett exjobb. Jag hoppas de också kommer till insikten att jag är kvalificerad nog att sköta uppgiften och att det hela går i lås.

Risksamhället har avslutats med buller och bång. En bra bok, som jag nog måste läsa om slutet på för att se om jag förstod alltihopa.
Jag har även slukat Miss Wyoming av Douglas Coupland nu i dagarna. Under såna här seminariekurser blir det inte så mycket tid och ork över för skönläsning därför var det skönt nu när kursen började lida mot sitt slut och jag tog mig tid till lite egenvald litteratur. Jag tycker Coupland är bra. Jag köpte ju upp ett gäng böcker på senaste bokrean och har kommit halvvägs genom bokhögen. Kvar har jag All Families are Psychotic och eventuell någon till som jag har glömt namnet på. De jag har hunnit igenom vid det här laget är iaf Hey Nostradamus, jPod, Generation X samt då Ms W. Insåg för ett tag sedan att jag läste Girlfriend in a Coma i lumpen, men det kanske jag har nämnt redan. Nåväl, den var bra den med.

I sommar ska jag även ge mig i kast med ytterligare något av Umberto Eco. Jag har, även den från rean, Gårdagens ö liggandes på lager. Ahh, så mycket att läsa och ett helt sommarlov framför mig!! Tjohej!

Jag har även sagt att jag ska försöka lära mig cykla på bakhjulet. Var ute igår kväll och snurrade runt på grusplanen här utanför. Jag kan konstatera att det är bra att sommaren bara har börjat om jag nu ska hinna lära mig denna konst.

På sista tiden har det snackats mycket om programmet. Lärdomarna börjar utkristalisera sig, en del slutsatser kan dras och man har fått lite perspektiv på tillvaron. Det är kul. Jag har som ett exempel på en lärdom, eller kanske insikt, blivit mer positivt inställd till toppstyrning. Toppstyrning i motsats till autonoma enheter på en marknad. Vidare har jag, kanske i linje med det samma, blivit avsevärt mycket mindre tvärsäker i mina liberala värderingar.

Det brukar sägas att Sveriges journalistkår är ett gäng kommunister. Eller åtminstone har hjärtat till vänster. Hur kommer det sig? Är det en konspiration, eller helt enkelt så att de insikter de får i jobbet formar deras syn på världen? Eller kanske något annat..

Alla böcker till trots är det lite trist att inte ha ett jobb. Men att spendera sommaren i uppsala med händerna i fickorna, spankulerandes på stan och då och då slicka i sig en glass har, åtminstone på pappret, även det sin tjusning.