natten till söndag

hej på er..

nu sitter jag här och är lite bitter efter skvadern.. inte så att jag upplevde en massa oförätter, blev trampad på tårna eller hade en dålig dag.. inte alls. jag blev nog bara lite för cynisk och onykter.

jag satt i en fåtölj och tittade på människorna runt omkring mig.. pack och patrask överallt. en nedslående känsla.. det hade varit imponerade om jag hade kunnat sitta där förundrad och imponerad av mina medmänniskors kvalifikationer, finess och elegans. Imponerande och tankeväckande på ett angenämnt sätt. Nu satt jag istället och tittade på en idiot som inte förstod varför jag hade en Allram Eest t-shirt på mig i skolan. Han satt i skjorta. Jag insåg det inte då.. och kanske inte nu heller (jag skriver ju trots allt i affektion) men naturligtvis hade jag en åsikt, en idé och en tanke som inte var att passa in och vara en drönare, utan något slags ambition.. en egenformulerad (med reservation för att det är en docka från TV) tanke om vad som är bra kultur. Idioten i fråga, som säkert är en reko kille om man bara försöker, satt och limmade på nån brutta med stjärnor på ryggen.

Ja ni hör ju själva.. Bitter var det.

Coheed & Cambria var finemangs.. jag kände ett stråk av ungdomsromantik när jag stog och puttade tillbaka ynglingarna som kastade sig in i varandra i takt till musiken och mindes min egen rock n' roll uppväxt (ja jag vet, jag var ganska lugn och timid) och hur jag brukade publiksurfa när tillfälle gavs och så vidare. Lite mindre romantiskt var det när någon av dem kom intrillandes i min näsa, varpå jag råkade skalla nån stackare som stod bakom mig. Fortfarande ömmar det lite... men hey, jag höll också på sådär som pojk. Bra musik var det iallafall... länge sedan jag var på en så medryckande konsert.. Kenta senast var ju rätt trötta, och Way out west led av lite halvkeft väder och osköna lokaler.. Näe.. det var glatt att komma iväg igen.

imorrn är det söndag. nu regnar det. blir det regn imorrn. fasen också.