"Det är komplext."

Motstridiga känslor.

Inte sällan ser man i filmer "Rätt" och "Skönt/kul/fränt" sitta på var sin axel hos en rådvill person och ge sina åsikter på hur denne bör handla i en given situation. Liknelsen är inte så dum.. fast jag tycker alltid att det saknas axlar för de små liven att sitta på.. för väldigt sällan är det bara två känslor eller ännu oftare alternativ som talar till mig i olika situationer.

Det känns ibland som att jag befinner mig i en boxningsring och har en massa lasson runt midjan och de olika Viljorna (i brist på bättre) drar åt varsitt håll medan en massa åhörare står i en ring runt omkring och skränar och härjar medan jag stapplar fram och tillbaka mellan de Viljor som drar hårdast för stunden.

Märkligt nog brukar det hela sluta med att jag sansar mig, tar tag i, och drar in viljorna och avväpnar dem, en efter en innan jag sen går åt det håll som Jag bestämmer. Kalla det rådvill.. om du vill. Det är det väl i någon mån.. för all del. Men snarare är det kanske en lurkig, klockan är efter midnatt-representation av att väga för- och nackdelar mot varandra, ställa alternativ bredvid varandra och jämföra deras olika förväntade utfall och välja det alternativ som, enligt något sätt att räkna, leder till störst nytta. Vad nu det är (!).

Jag läste någonstans att en erfaren civilingenjör på frågan vad två plus två är svarade "ungefär fyra". Utan särskilt mycket erfarenhet, och med hänsyn taget till att jag fortfarande är en teknolog, vill jag ändå påstå att jag börjar ana hur lite jag har insett att det nog är sant.

Fast ännu mera börjar jag misstänka att jag inte alls har förstått vidden av hur svårfångat och undanglidande "bäst" eller kanske "rätt" är. Jag börjar mer och mer luta åt att något sådant helt enkelt överhuvudtaget inte existerar annat än som en djup och innerlig önskan hos människan. Det kanske inte är särskilt förvånande att det samma kan sägas gälla för "fel" och "sämst", men det är å andra sidan minre intressant av lätt insedda skäl.

Efter ett eller ett par tankehopp hamnar jag i att frågan om rätt, bäst och riktigt trots objektiva (?) argument för de olika alternativen i slutändan kommer att avgöras av moralen. Inte heller det någon revolutionerande insikt kanske... (varför känns det alltid som att jag är tvåa på bollen?). Men det ställer ju frågan att givet att jag nu vill göra det som är bäst, eftersom det är rätt, bör ha en god moral och... hur får man det? Kan man öva upp sin moral.. eller räcker det att vara medveten om den...? Det har jag svårt att tro. Det är en dålig liknelse, men bara för att man vet att man har en kondition, och för all del en dålig sådan, blir den ju inte bättre. Även om det, även i det här fallet ändå utgör någon slags grogrund för att förbättra den. Är jag omedveten om den helt och hållet blir det ju ännu svårare att göra något åt den. Så om man i jakten på bättre kondis ger sig ut i löparspåret gör man vad i jakten på en god och livskraftig moral........?

Hjälper tanter över vägen?
Minskar sitt koldioxidanvändande?
Protesterar mot dödsstraff?
Protesterar mot aborter....?

Den etik jag grundar mina förhoppningar om framtida moral-handlingar kommer från... vadå? Att jag är en man som är född i Sverige och är uppfostrad av Mina föräldrar och ingen annans? Att jag går min utbildning, har mina vänner och mina intressen..?

Knivigt.
Det är kanske att gå för långt att säga att det var först när lätt slutade existera som det blev intressant.. Men det är nog inte så våldsamt långt ifrån sanningen. :)

Och jag som trodde att jag inte hade något att skriva om ikväll.