Jag mig och mitt. Resten av världen är vit.

På förekommen anledning, som vanligt, började jag fundera på det begränsade liv vi lever. Det är egentligen inte så märkligt att jag lever och tolkar mitt liv utifrån de referenser jag har i mitt liv. Det är väl på sätt och vis det enda sättet man kan leva på.

Men ibland kan jag tycka att det hade varit lärorikt att leva flera andra liv. Med andra upplevelser och andra förutsättningar. Hade jag inte blivit klokare då? Hade jag inte haft en större medkänsla och förståelse för andra människor, deras strävanden och lyckoämnen i livet? Jag vill åtminstone tro att det hade varit på det viset.

För ibland kommer jag på mig själv med att tolka, eller bli tolkad, på ett oavsiktligt sätt. Till stor del beroende på de olika förutsättningarna för tolkningen. Inte heller konstigt, märkligt eller ovanligt får jag anta.. men det får en att stanna upp och inse hur lite man vet om det som händer utanför det egna livet.

Man tror att man vet. Man generaliserar och fyller igen luckor med antaganden om hur det borde vara, brukar vara, "måste" vara. Men vad vet man?
Hur brukar det formuleras "Döm ingen förrän du har gått tio mil i dennes skor." eller något liknande. Det är inte så dumt sagt.