limbo kommer från skymningsland.

J är trött på att ha samma diskussioner år ut och år in utan att någonsin komma fram till något.. utan att kunna ta samtalet vidare.

Vi var inne på det vid något tidigare tillfälle, att det inte är människorna som utvecklas.. bara utanpåverket. Vad ska man göra med en sån tanke? Är det sann? Allmän rösträtt är hundra år gammalt... är det utanpåverk? Tänker vi större/häftigare/mognare tankar idag än på femtonhundratalet? Mycket har nog förändrats. Men mycket är nog snarlikt.

Appropå det så undrar Matthieu Ricard om det inte är lite märkligt att vi lägger tid och energi på träning åt våra kroppar men väldigt lite träning åt tanken. Det är svårt att argumentera emot.

Jag bläddrade i en tidning som hade ett reportage om att "down shifta", jajjemän, du läste rätt. Övriga kommentarer är överflödiga. Fast egentligen tycker jag att idén som sådan är attraktiv. M fick påökt och svarade med att gå ner i tid. Hail.

Linje lusta... trots varsam men ambitiös guidning ser jag inte storheten. Men jag har kommit att respektera den mer och mer under dagen. Det var någon i dagstidningen här om dagen som efterlyste en mer provokativ intelligentia. Som efterlyste fler framstötar i alla möjliga riktningar från de som har förmågan och privilegiet att få ägna sig åt idéer. Som menade att ja visst, det blir fel och tokigt på vägen, men med tiden trimmas de värsta kanterna ner och de grövsta avarterna försvinner. Kvar blir framsteget. Utvecklingen.
Det är inte för inte man säger att det är en hårfin gräns mellan ett geni och en dåre.