tanketombola

Under nittonhundratalet har USA växt till att bli en av de största kulturexportörerna i väst. Allting tycks komma därifrån film, musik, tv-serier och en uppsjö av trender; att äta skräpmat och bli tjock, att svälta sig och bli size zero, tankar och idéer om innehållet i det goda livet. Exemplen skulle kunna fortsätta i oändlighet.

Förr i tiden, på sjuttiotalet kanske, diskuterades kulturimperialism. Jag vet inte om det bara är jag, men jag tycker nog att det har en negativ klang. Och jag tror att man i debatten även ville hävda värdet av de inhemska kulturuttrycken samt det hälsosamma i att låta sig influeras av flera kulturer. Men det kan alltså vara min egen okunnighet, och vilja eller kanske förhoppning, om vad kulturimperialismdebatten handlade om.

Hur som helst. Under en tid nu har Kinas och Indiens kommande inträdde bland superekonomierna i världen diskuterats. Det verkar inte vara en fråga om om, så mycket som en fråga om när, om jag har uppfattat saken korrekt. Med ekonomiskt inflytande verkar det ofrånkomligt att vi kommer att se ett större kulturellt utbyte även med dessa ekonomier, på samma sätt som vi gjorde med Amerika efter andra världskriget.

Det kanske är symptomatiskt för det jag håller på att säga, men jag vet inte så mycket om dessa kulturer så att jag skulle kunna våga mig på att spekulera om vilka seder och bruk vi skulle kunna tänkas importera från dessa länder. För närvarande känns det avlägset, men det kan nog ändras snabbt. Se bara hur folk pluggar kinesiska och what nog på skolorna här hemma, allt för att möta framtiden. Nåväl.

Para den här möjligheten med chanserna för att USAs inflytande i världen minskar på grund av interna konflikter, ekonomiska svåriheter, protektionism, trötthet med mera.

Nu har jag gått tankarna något i förväg, inser jag, eftersom jag hade tänkt fråga vilka eller vad vad som skulle fylla det kulturella tomrummet.. men.. Ja, sånt är väl livet ibland. Poängerna kommer inte alltid ut som man tänkt.

Äh, va fan, lång historia kort: Vore det inte fint om alla kunde bli lite mera sansade i sitt omfamnande av allt som är dåligt? Och vore det inte fint om företag och företagare blev lite mindre giriga och lite bättre människor?

Är det lättare att vara sansad om man har flera alternativ? Är dom bättre människor i Asien?
Jag gissar på Ja, respektive Nej. Dom är säkert av samma skrot och korn som alla oss andra. För övrigt vore det trist om Kina blev exportörer av politiska idéer... dom verkar inte heller särskilt sansade.


Efter att Making Money tog slut när jag rullade in i Stockholm här om dagen plockade jag upp Vems Islam på vägen hem. En bok som åtminstone i första kapitlet beskriver det strålande kulturutbyte som funnits mellan muslimska samhällen och icke-muslimska genom historien. Det verkar bli spännande och intressant läsning.


Att vara sansad, det kanske är det det kokar ner till?

För övrigt hittade jag två affischer på stan här om dagen. De plockades ner och togs med hem. Jippihej.