Jag är 25 år gammal.
De senaste veckorna har jag kallats både för idealist och cyniker. Vad gör det mig till?
För ett tag sedan började jag titta in på reddit.com, där kan man hitta allt möjligt skoj, t.ex. detta.
Enl. McCain vill Obama omstöpa Amerika efter Svensk förebild, detta föranleder en diskussion om för och emot Sverige.
måndag, november 03, 2008
identiteten igen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
En komplex och underbar människa? Jag tror det.
J brukar roa sig med att peka på bristerna i, och komma med invändningar till mina resonemang. Ett av hans favoritnummer är att poängtera att min sökan efter ett universiellt rätt och fel (där jag hoppas på att vara på rätt sida) med god sannolikhet kommer att göra att andra människor hamnar på fel sida i och med sina handlingar. Dom gör fel, helt enkelt.
Det kanske inte är något problem att jag inte är intresserad av att andra ska göra rätt eller fel, för mig skulle det räcka om jag själv fick ett regelverk att hålla mig till. Ett regelverk som, och det här får man erkänna är lite märkligt, passar (!), mig och mina förutsättningar.
Detta har delvis att göra med att det som är rätt för mig kanske inte alls passar någon annan (och vice versa), vilket löser problemet med att dela upp folk i rätt och fel, men som samtidigt smular ner det efterfrågade universiella i det här ramverket, och i och med det gör det urvattnat och t.o.m. värdelöst.
Slutsatserna man kan komma till är att det inte finns rätt eller fel (troligt) samt att om man ändå tvingar fram ett sånt här regelverk, sannolikt kommer att behöva hantera att somliga bryter emot det och gör fel. Vad gör man sen.. upplysning, straff, korrigerande åtgärder? Jag är ju bara intresserad av att leva mitt eget liv på rätt sätt, hur andra lever.. well.. det är ju deras angelägenhet.
..osv.
Den där texten uppstod efter ett par andra inledningar och starter.. jag kommer inte ihåg precis hur resonemanget gick.. men.. det verkade vettigt när jag skrev det åtminstone.
Förvirrande. Känner igen mig lite. Tror nog många som grubblar nuddar vid det där någon gång.
Fast menar du att du vill ha regler för att bestraffa tex en vän om hon visar sig ha andra åsikter eller värderingar som dig(och då har "fel")? Eller ifrågasätter du samhällets syn på straff? Att vi alla har ett gemensamt straffsystem, men att det kanske inte följer din perosnliga syn på vad som är rätt eller fel.
Hoppas mina undringar är okej ^_^
Jag tror att du (omedvetet?) snubblat över det kategoriska imperativet. Du kan få låna "Grundläggning av sedernas metafysik" när jag packat upp alla mina böcker, och så kan vi prata om det sen?
Jean, dina undringar är synnerligen välkomna. Du har tyvärr missförstått mig och måste därför straffas!!!
Nej. Så är det inte. Därtill är jag alldeles för osäker. Vilket, tror jag, är vad det hela kokar ner till. Önskan om ett personligt ramverk att hålla sig till när man lever sitt liv.. en ljusfyr av "Rätt och Sant" att styra mot när man är ute och kryssar på livets hav.. beror på ett slags tveksamhet eller oförmåga att tro på.. Ja vadå..? Det sunda förnuftets förmåga att guida till universalbra beslut kanske. Eller bara en önskan om att kunna motivera mig själv, mitt liv, mina åsikter osv. Just nu känner jag ibland att jag bara skvalpar omkring utan kontur, riktning eller mål.
Ett tema som jag tror återkommer i flera av mina inlägg.
Därför är det inte heller samhällets syn på straff och korrigeringar. Och.. visst förvånas jag som alla andra över hur domar då och då faller i det här landet. Det är kanske att jämföra äpplen med päron när man försöker använda samma hemskhets-skala för att bedöma hur långa straff eko-brottslingar och pedofiler ska få. Men det där har jag nästan ingen aning om hur det går till och är inte så intresserad av heller, så jag ska nog lämna det på en gång.
Tess, Grundläggning av sedernas metafysik låter som en intressant bok, verkligen. Dock.. blir bokhögen inte mindre av ytterliggare en bok. Hur läsvärd den än kan tänkas vara. Dock vill jag förbehålla mig rätten att låna och diskutera den vid ett senare tillfälle.
Jag tror att vi känner oss moraliskt rotlösa i o m den rådande attityden som kommer med postmodernismen. Anything goes, liksom, och så kan det väl inte vara? Hela vårat samhälle bygger ju på att (moraliskt) rätt och fel - lagar, sociala koder, allt. Så jag förstår din frustration.
http://www.selma.uu.se/publik/main?AF=0200&funktion=kt&fakultet=RF&amne=ÖTE&kt=5RT803&lasar=08/09
Yes?
Och du kallade mig Tess. :D
Pet pet pet pet.
Skicka en kommentar