I min tankemässiga enfald ser jag bara "människa" som ersättare av begreppen "manlig" eller "kvinnlig" som utgångspunkt för de förväntningar på, och den förförståelse för, en person som man väl ändå måste tillåta sig i mötet med nya personer? Ska vi alla bedömas som människor eller bör det finnas andra kategorier att dela upp människor i..? Eller är ett av feminismens projekt att inte dela upp människor i kategorier överhuvudtaget..?
Fast meningen med frågorna var ju att inte precisera mig särskilt mycket utan låta er läsare.. eller mer sannolikt DU komma med dina åsikter/sanningar/övertygelser och sedan ta ställning till dem och föra diskussionen vidare därifrån..
Typ.
Och ja, jag har precis läst ut Björks "Under det rosa täcket" boken var bra och övertygande men hon slutar ju precis när hon har lagt upp bollen på straffpunkten :(
Och ja, jag kan förstå att det finns en pedagogisk poäng med att läsaren själv får sparka bollen i mål.. Men jag var aldrig bra på bollsporter :(
Om din ursprungliga fråga: Det är omöjligt att erfara vad en människa är ur ett feministiskt perspektiv, eftersom vi inte har någon erfarenhet av det. Vi är - ända sedan det rosa täcket på BB - antingen en man eller kvinna med medföljande roller. Det är lite som att spekulera om livet efter döden.
På frågan "är ett av feminismens projekt att inte dela upp människor i kategorier överhuvudtaget..?" vill jag bara påpeka att den feministiska filosofin är ingen enhetlig skola. Med det sagt trro jag dock att det är en allmän uppfattning att våra genus är här för att stanna och den egentliga frågan är hur vi kan påverksa samhället trots förtrycket. Mer traditionella frågor inom feminstisk filosofi handlar om alltså om genus, subjektivitet och agentskap.
Vad kul att du tyckte om den! För förtsatt läsning rekomenderar jag Simone de Beauvoir och Judith Butler.
4 kommentarer:
Menar du ur något slags feministiskt perspektiv eller religiöst-psykologiskt?
I något slags feministiskt perspektiv ja.
I min tankemässiga enfald ser jag bara "människa" som ersättare av begreppen "manlig" eller "kvinnlig" som utgångspunkt för de förväntningar på, och den förförståelse för, en person som man väl ändå måste tillåta sig i mötet med nya personer? Ska vi alla bedömas som människor eller bör det finnas andra kategorier att dela upp människor i..? Eller är ett av feminismens projekt att inte dela upp människor i kategorier överhuvudtaget..?
Fast meningen med frågorna var ju att inte precisera mig särskilt mycket utan låta er läsare.. eller mer sannolikt DU komma med dina åsikter/sanningar/övertygelser och sedan ta ställning till dem och föra diskussionen vidare därifrån..
Typ.
Och ja, jag har precis läst ut Björks "Under det rosa täcket" boken var bra och övertygande men hon slutar ju precis när hon har lagt upp bollen på straffpunkten :(
Och ja, jag kan förstå att det finns en pedagogisk poäng med att läsaren själv får sparka bollen i mål.. Men jag var aldrig bra på bollsporter :(
Om din ursprungliga fråga: Det är omöjligt att erfara vad en människa är ur ett feministiskt perspektiv, eftersom vi inte har någon erfarenhet av det. Vi är - ända sedan det rosa täcket på BB - antingen en man eller kvinna med medföljande roller. Det är lite som att spekulera om livet efter döden.
(Och nu en paus medans jag hämtar upp min tvätt.)
Hej igen.
På frågan "är ett av feminismens projekt att inte dela upp människor i kategorier överhuvudtaget..?" vill jag bara påpeka att den feministiska filosofin är ingen enhetlig skola. Med det sagt trro jag dock att det är en allmän uppfattning att våra genus är här för att stanna och den egentliga frågan är hur vi kan påverksa samhället trots förtrycket. Mer traditionella frågor inom feminstisk filosofi handlar om alltså om genus, subjektivitet och agentskap.
Vad kul att du tyckte om den! För förtsatt läsning rekomenderar jag Simone de Beauvoir och Judith Butler.
Skicka en kommentar