kändisar

För att kunna titta på den här bör man kanske stänga av Tamalesången..


http://view.break.com/542899 - Watch more free videos

Tänk om jag skrivit såhär mycket på mitt xjobb istället

Varför görs det fortfarande raka tangentbord? borde inte alla vid det här laget ha insett att en ungefär nittiogradig vinkel mellan underarmarna är den naturliga vinkeln om man lägger händerna framför sig på en bordsyta? På en fest för några veckor sedan hörde jag ett förslag om att skriva stående på ett tangentbord som är brutet på mitten, dvs. att man när man skriver har handflatorna mitt emot varandra framför sig. Mitt emot varandra på samma sätt som när de hänger längs med kroppen. Inte alls dumt tänkte jag.. tills dess att man måste ta tag i musen kanske, då kanske det blir lite långt att flytta handen.. Men det finns ju redan lösningar på det problemet också.

Jag lyssnade på en amerikanske diskussion om platt skatt. Där hävdades att idén var ungefär 25 år gammal.. vilket får mig att bli lite fundersam, jag har rätt länge tänkt att det borde ju vara alldeles utmärkt med en platt skatt, dvs att alla betalar samma procentsatts på inkomst, utan undantag, inget krångel, no fuss. Det borde ju göra hela skattesystemet oerhört mycket enklare, minska problem med skatteplanering, bidra till en ökad transparens och högre skattemoral, samt, en ökad rättvisa. Alla betalar proportionellt sett lika mycket. De som har tjänat mycket pengar så väl de som har tjänat lite pengar..
Det förbryllade mig att det inte var infört på flera håll i världen men jag kunde inte begripa vad som var det dåliga med det. Dåligt måste det ju vara eftersom så få har infört det. Så var det inte riktigt.. åtminstone enligt det där programmet. Det var snarare lösningen på de flesta problemen man kunde tänka sig. På många håll hade alla betalat mindre pengar, staten fått in mer pengar än tidigare. Fabulöst. Skälet till att det inte var infört, resonerade man, var att folk inte skulle begripa sig på fördelarna, folk var rädda för att mista de fördelar de hade nu, och politiker var fega.
Där den här skattefilosofin har införts, företrädelsevis gamla sovjetstater, hade man så att säga börjat med ett blankt blad. De gamla systemet hade havererat.. och nu skulle man skapa ett nytt "Ahh! Varför inte plattskatt?!" Det vore intressant om någon nu tog chansen i den rådande situationen att göra om skattesystemet. Nu kanske den insatte hävdar att det är ju olika typer av skattetrixande som gör att man får dålig kontroll på innehållet i ekonomin, att folk hittar på kreativa ekonomiska instrument och allting löper amok.. Och, det kan jag för lite om för att kunna uttala mig om, men erkänn att en platt skatt onekligen har en enkelhet och begriplighet som är rätt charmig?
Podcasten hittar du här.

Detta med att förverkliga sig själv. Jag tänker hävda att det har framförts som något önskvärt det senaste åren som grund för det kommande resonemanget. Att självförverkligande som mål i livet har argumenterats för i populärpress för att det är man värd. För att det är det livet går ut på. Och, jag ska inte ge mig på förverkligandet per se. Det är snarare vad det är att förverkliga sig själv som jag funderar kring. Kanske är det min egen vantolkning, men allt som oftast handlar det väl om att bo i köket man alltid drömt om. Eller åtminstone börjat drömma om på sistone. Eller kanske det där badrummet som var så populärt för några år sedan. Vi har ett vi också. På sätt och vis tycker jag att det påminner, åtminstone på ett plan, om husfrugrejjen som härjade nån gång i mitten på nittonhundratalet. Där meningen var att husfruarna skulle bli alldeles fuktiga av att få laga mat åt sina karlar.. Att dammsuga huset skulle vara höjdpunkten på dagen, osv. Somliga trivdes säkert, jag minns några tjejjer i min högstadieklass som ville bli husfruar, andra trivdes inget vidare. Dom skulle senare ut och förverkliga sig på arbetsmarknaden.
Jag känner att jag inte riktigt kommer någonvart, därför kastar jag mig rakt på pudelns kärna.


...fan. Jag kan inte formulera kärnan. Häng med nu, så ska vi se om jag kan komma åt den på omvägar åtminstone. Min idé är nog följande.. vad det är att förverkliga sig själv, på riktigt alltså, det godkända sättet, är väl lite för sällan upp till en själv. Utan lite för ofta något man kan läsa om i magasin med blanka sidor och mycket reklam. Alternativt kvällstidningar. Och handlar det inte väl ofta om att köpa något? Jag tycker att det verkar rimligt att självförverkligande handlar mer om sig själv.. än om förhållandena runt omkring.. Om det nu är meningsfullt att skilja dem åt.. det kanske man bara kan kosta på sig i ett lyxland som Sverige. Ordet självförverkligande kanske inte ens finns i länder som hade otur i livets lotteri. En spekulation som får mig att småle lite. Det är väl inte för inte Maslows pyramid ser ut som den gör.
Nu var det inte självförverkligandet i sig som skulle få sig en känga, utan just detta att det alltid handlar om att pengar ska spenderas. Börjar vi inte kunna det nu.. är det inte lite.. tröttsamt? Finns det verkligen inget annat för folk att hålla på med?
I gymnasiet hade folk vattenkrig på stan för att fira studenten. Här i stan sprutar studenterna skumpa på varandra en gång om året. Det är rätt lustigt, det måste jag erkänna.. Men, måste man ju också erkänna, fantastiskt meningslöst. I år var jag inte med, utan stod utanför och tittade på.. och nästa år ska jag nog skänka pengarna till nån som förstår att hantera dem bättre än mig själv. Amnesty *flirt*, eller Unicef kanske..
Att folk börjar fira en köpfri dag är väl bara ytterligare ett tecken i tiden.
När jag tänkte tanken första gången undrade jag om självförverkligande verkligen var för alla.. Det verkade orimligt, icke önskvärt och märkligt med en hel befolkning som går omkring och försöker förverkliga sig själv.. Tanken har nu som sagt mognat något och det är inte längre förverkligandet som sådant som jag ifrågasätter.. utan hur folk gör det. Men jag kanske har missuppfattat hur det går till..

Dagens Nyheter har en artikelserie om mäns våld, och verkar hävda att det inte är ovanligt att det härstammar ur känslor som otillräcklighet, rädsla, underlägsenhet med mera. Det låter inte helt orimligt i mina öron. Nu är i och för sig inte jag nån våldsverkare av rang.. Så det kanske inte är så konstigt att jag inte känner igen mig i bilden de målar upp. Men, i diskussionen som gick för några veckor sedan när boken Pittstim kom ut, förstod jag absolut ingenting. Det skulle väl vara grabbar i min ålder.. som brottades med frågor om identitet, kön, kvinnor och flickor och mamma och vänner och sånt... Och.. deras berättelser hade, givet att jag fortfarnde inte läst boken utan bara baserar det hela på vad jag snappade upp från debatten, inte det minsta med mina egna erfarenheter att göra. Jag tycker att det är så tämligen genomgående när man diskuterar manlighet i mediasverige, jag fattar ingenting och känner inte alls igen mig i de verklighetsbeskrivningar som ges. Var håller alla idioter hur? Och vad är det för värld jag lever i? Och, är det möjligen så att jag inte har någon som helst kontakt med mig själv?
När några av tjejjerna i gänget var på en tjejkväll med kvinnliga företrädare från IT-branschen där det bjöds på mat, mingel och föredrag var det några av mina pojkar som knorrade och inte förstod varför. Jag måste säga att jag inte förstod varför dom gnällde. Missunsamt tycker jag nog.. Jag menar.. hur många tjejjer finns det här på skolan? Ganska många, allra helst jämfört med när jag började här, men fortfarande i minoritet. Inte kommer väl det minska våra chanser att få arbete, lön med mera bara för att ytterligare några tjejer blir ingenjörer?
Hur som helst.. jag tycker det var trist av dem att visa.. avundsjuka på det där viset. Men kanske ännu mer förvånande..

Idétorka..

Det har varit tyst länge nu. Jag har inte så mycket att säga nu heller.. är här mest för att få igång mina egna tankar. Jag har några idéer.. men jag måste fila lite mer på dem..

Tills dess får ni hålla till godo med..

Det här håller inte längre, ni hittar den här om ni fortfarande är intresserade.

identiteten igen

Jag är 25 år gammal.
De senaste veckorna har jag kallats både för idealist och cyniker. Vad gör det mig till?

För ett tag sedan började jag titta in på reddit.com, där kan man hitta allt möjligt skoj, t.ex. detta.
Enl. McCain vill Obama omstöpa Amerika efter Svensk förebild, detta föranleder en diskussion om för och emot Sverige.